Mixa

Då var det dags att sammanfatta Mixas första månader hos oss.

Efter mycket letande och tittande föll vi för Krokasmeden och inte minst Mamma Nike. Hon var helt i vår smak. Både i utseende (Jag vet att man inte ska tycka en Malle e snygg;)) och i sättet. Att hon sedan överbevisade oss när vi bara stövlade in till henne och valparna vid 5 veckors ålder utan att hon överhuvudtaget tyckte det var konstigt gjorde ju inte saken sämre.
Dom där sista 3 veckornas väntan är ju alltid värst men Fredagen den 5 Mars var det då äntligen dags. Som vanligt en fantastiskt bemötande och en stadig frukost stod uppdukad hos Stefan och Lollo. Och äntligen var hon vår. Färden hem gick super och väl hemma blev hon väl mottagen av den nya flocken.
Den äldsta damen i huset Dobermannen Nessie talade direkt om vilka regler som gäller och det gäller än i dag. Springern Lycka är inte lika mycket Polis utan har blivit lektanten.

Allt flyter på och vardagen har börjat falla på plats. Det är då det händer det som kommer att styra våra dagar fram över i än så länge 4 veckor.

En solig Onsdags eftermiddag efter jobb kommer vi hem och jag släpper den lilla Rävungen i trädgården. Vänder mig om för att knäppa dotterns jacka. Då hörs det mest hjärtskärande skrik jag hört. Suckar och vänder mig om för att tala om för Rävungen att hon ska ge FAN i Springerns öron. När jag får syn på Mixa sitter hon på gräsmattan med ryggen mot mig, hon som ALDRIG brukar sitta still mer än när hon väntar på att få äta. Jag kallar men hon vänder bara på huvudet mot mig, rör sig inte en millimeter. Börjar gå bort mot henne och ser då att hon håller upp vänster framben i luften.

Tycker väl mest att hon ska sluta tramsa och komma, men när jag väl kommer hela vägen fram så börjar jag inse att det är MYCKET värre än en lite stukning. Lyfter in henne i köket och bara jag tar i henne skriker hon i smärta. Gör en snabb koll och ringer sedan till Charlott så hon får komma hem och köra henne till Region Djursjukhuset i Helsingborg. RDH är ett ställe vi i vanliga fall aldrig går till, men eftersom klockan är närmare 19.00 så har vi inget annat val. Anledningen till att vi inte går dit är att vi har tappat förtroendet för dom vid ett antal tidigare tillfällen. Vilket i detta fallet ytterligare späs på! Väl där så röntgas Mixa och man säger att det är en bogleds fraktur. En sådan fraktur har väldigt dåliga odds för att bli bra och avlivning diskuteras. (Nu får läsarna ha vilka åsikter dom vill ang. detta men kontakta då oss och prata om det, så får ni vår syn på saken.)

Sedan börjar vetten vackla och vill ta fler bilder. Fler bilder tas och nu är det NOG en armbågs fraktur. Ytterligare bilder tas och nu vet man INTE längre vad det kan vara.
Under tiden som detta sker sitter jag hemma och ringer till Lollo och Stefan för att berätta vad som hänt. När jag får tag på Lollo blir hon givetvis ledsen men säger: åk till Sune, åk till Sune.
PÅ RDH börjar Charlott tröttna på personalen som inte kan svara på vad som är fel eftersom dom inte har tillräckligt bra röntgen personal på JOUR tid. Om man nu väljer att ha en STOR klinik med Jour tid och akutmottagning bör man då inte se till att ha kompetent personal på plats eller möjligheten att ringa in sin bakjour!? Nå ja missnöjet och diskussionerna pågår fortfarande och än är nog inte sista ordet sagt i denna sak. Som tur är tar C med Mixa hem. (Inget mer hade gjorts på RDH under natten även om hon hade stannat kvar. Vi är av den åsikten att om djuret inte måste ha intensivvård, så har dom det bättre i sin egen miljö. Denna mening delar flera andra veterinärer med oss.) Så med smärtstillande åker dom hem.

Morgonen efter bär det av till Sune Jerre. Vi är på plats klockan 07.00. Direkt när Sune ser henne säger han: Det där är en armbågs fraktur. Den vanligaste frakturen på valpar.
Givetvis ska hon röntgas för att vara 100% säker. Jag lämnar Mixa och vid lunch ringer Sune och säger att OP gått bra. Vi får komma och hämta henne på kvällen.
När vi kommer upp till Sune så ligger där en ynklig valp med stödbandage över hela vänster benet och med en STOR tratt på huvudet.

Vi får vissa förhållnings regler:
Korta promenader, max runt huset.
Så mycket stillhet som möjligt.

Ni förstår väl alla hur lätt det är att hålla en 13 veckors valp i stillhet, speciellt en Malle valp. Men det gick över förväntan. Den första veckan hade hon ont så då var det lugnt, resterande veckor kom vi fram till att om hon har tratten på sig blir hon lite försiktigare.
Så efter 2 veckor var det dags att ta stygnen. Allt såg fint ut och vi fick utöka våra promenader till, tro det eller ej: 2 varv runt huset. Lyckan var fullkomlig;)

Ytterligare 2 veckor gick och nu var det dags för röntgen och eventuellt en frisk förklaring. Kan säga att jag var ordentligt nervös när jag klev in på mottagningen i Fredags. Röngen och kontroll var snabbt av klarat och domen lyder som följer: Mixa är fullt återställd och ska nu äntligen få vara valp på riktigt igen. Sunes sista ord innan vi åkte var: Kör hem och släpp henne så hon får springa av sig.

Snacka om att en STOR sten föll från hjärtat.
Väl hemma i trädgården kopplades hon loss och fattade INTE att hon var lös. För sökte och försökt få henne till att springa men nä hon följde mig så fint så fint. Nu ska man ju vara glad att hunden är följsam och vill vara hos mig. Fast inte i detta fallet, jag ville ju att hon skulle springa. Tillsist sparkade jag till en kotte som hon följde efter 3 meter, stannade, tittade på mig och en lite Djävuls glimt tändes i hennes ögon! FRI äntligen FRI!!!!! Och sedan började rusningarna högt som lågt.
Nu börjar en tid men muskel uppbyggnad men i övrigt så är allt som det ska. Vi kan äntligen börja träna igen.

Så slut summan av det hela är väl att stå på er köp inte allt alla veterinärer säger bara för att ni är på stort Djursjukhus. Och välj vet efter vilka problem hunden har. I och med att vi fick kontakt med Sune Jerre så har vår bok med veterinärer blivit lite tjockare och vi har fått en ny klinik att åka till.

Tack Lollo och Stefan för er omtanke under alla veckorna och framför allt : Tack för denna underbara, galna, störiga och super trevliga Malle valp!!!

Vill avsluta denna lilla berättelse med att tacka ”Krokagänget” för er omtanke och stöttning! Ni vet alla vilka ni är.

Mattias & Rävungen

HD B ED ej avläst än p g a skada

MH (med godkänt skott)

Bevakning:
Gdk inträdesprov

MERITER
-