Dagböcker....

Eftersom delar av Krokasmedens gamla blogg olovligt har kopierats och lagts ut på andra sidor som vi ej gett godkännande till så tog vi bort den. Istället inbjuder vi Krokiga valpköpare att skriva lite om sina Krokiga liv. OBS, Texterna får inte kopieras utan författarnas godkännande....

Mitt i Sommaren.... (100627)
Jag kan inte fatta att det redan har vänt! Det blir nu mörkare igen för var dag och jag får inte in det i min skalle! Vart tog den söta våren vägen???

Bland annat som hänt i Av-Kroken är ju att otroliga resultat trillar in hela tiden. Detta kan ingen hemsidebesökare ha missat!!!! A och UA, 190,5 p i lkl1, uppflyttningar i skydd, gdk räddningshund, SE-LCH och annat, typ suveräna MH:n som tar fattningen ur beskrivaren och sist men inte minst Katlas L-test.

Odjuret Katla. Hon upphör aldrig att förvåna och det är inte utan att man ångrar att man inte skickade Kiwa istället till Thomas.. Närå skojjade bara Kiwa är Bäst. Katla kan vara Näst ;-) Katla lekte sig igenom kriminalvårdens L-test. Thomas roade sig att efteråt räkna ut att motsvarande gamla korningen hade hon varit långt över vad en mycket bra hund hade gjort, jag har siffran men vet inte om jag får lägga upp den ;-) .... Sökhundsdelen hade hon fullständigt dominerat på så hon kommer med stor sannolikhet snart vara i sökhundtjänst! Vi i Kroka är sådär lagom imponerade och glada, ödmjukheten får vi ju försöka att hålla (inte helt lätt såhär i orkan-medvind...) :-D

Varning från hussen till odjuret är nu att det är antagligen finns några kollegor som kommer ringa och beställa lite Katlor... Såna tillverkar vi ju på löpande band så inga problem! Och har vi inga Katlor över så kan vi ju alltid skaka fram nån Hannibal Lector... Hannibal "Lex" är just nu ute på prov hos en underbar polis och hans familj. Allt verkar bara bra så här långt. Vi håller tummar och tår korsade att lill-pojken fortsätter att hålla för polisiärt bruk.

Och när vi ändå är inne på ämnet Malle. Jag vet inte VARFÖR några vill ha dem till monsterhundar. Det måste helt enkelt ha med egna tillkorta-kommanden att göra. Överallt på nätet kan man läsa om hur "svåra", "besvärliga", "överjävliga" dessa vallhundar är. Flera unga, söta och ganska nätta tjejer har nu SM-kvalat i skyddsgrenen med sina "monster". Och kan en ung, tunn tjej hantera en malle så borde väl även världsmästarna på hunduppfostran också klara dem, eller? Mallen är idag ingen udda ras, den är numer varken exotisk eller "speciell" i vårt lilla land. Många tävlingsinriktade människor har en malle och fler lär skaffa. Antingen accepterar man detta eller så kan man fortsätta att göra bort sig genom att propagera om att mallen är värre än de värsta Ovatjarkorna....

Eller är det bara dessa omtalade light-mallar vi i Kroka träffat på? Må så vara då, L-testen klarar dom i af och förarna meriterar dom så varför göra hundarna mer heavy? Vi kör vidare på det vi tror på och så får vi se om andra tror på oss och vår avel. Svårare än så är det inte att föda upp....

Och i ämnet uppfödning. Vi har nu parat Fata Morgana med I-kullens pappa Ehmil. Vi är mycket nöjda med det vi sett av I-kullen och det dom utvärderats på så varför chansa? Vi tror på att Ehmil kommer lämna bra och starkt även på Morgan, det är VÅR kull och det är VI som ska stå för resultatet, vad andra tror/tycker och tänker skiter vi i... Vår kull med Ehmil är antagligen hans sista i Sverige. Men matte har en ny stjärna på väg upp och han är redan efterfrågad på att användas i avel... just det, han heter Krokasmedens Indy och är en riktigt fin och genomtrevlig pojk :-) Atscajaj, det sved nog lite på sina håll!!!!

Och i ämnet SKITA i vad andra tycker... Halva L-kullen är röntgad nu och ALLA UA hittills. För dom som inte minns så var det nån dåre som trodde att alla Cuta barn skulle få led-fel... Trodde inte vi och f-n vad svårt det är att vara ödmjuk nu ;-)

Krokiga gänget planerar lägret för fulla muggar. Inbjudan finns från agendan och efteranmälningar tages i begränsade former, hör med styrelsen! Devisen ju fler desto roligare gäller väl som vanligt så efteranmäl om kriterierna är uppfyllda! Ett bra och viktigt kriterie är en Krokig hund att träna....

och appropå detta. Vi har nån enstaka schäfer snoppförsedd valp kvar och sen fick vi återbud på en tik efter Ella. Så om nån känner nån som platsar inom Kroka-Klanen och som dessutom letar schäfer så skicka dom till Stefans mobil.

Sen vill vi naturligvis mitt uppe i bland en mängd Bajs och Bit maskiner önska alla besökare en Glad Sommar! och PS: jaja, jag SKA försöka hinna fota lite mellan alla valp-pussar!

Nyheter från Av-Kroken. (100506)
Hannibal fortfarande här men vi kan snart inte ha honom här längre eftersom jag nästa vecka ska köra Sverige runt och plocka upp dräktiga tikar som behöver egen kuppe och plats och lugn och ro.... Så om nån känner nån som behöver en pålitlig tjänstehund eller en spektakulär tävlingshund så har vi en att visa upp! En del filmer finns på pojken på Youtube, det är vår vän Andreas som lagt upp dem;
http://www.youtube.com/watch?v=MakhgOSitdw
(första gången med munkorg)
http://www.youtube.com/watch?v=N85AUqIHAE
(lite bita ärmen)

Alla 3 tikarna verkar alltså vara dräktiga, sen vet vi inte 100 än men pepparpeppar de VERKAR dräktiga..... här kommer det bli Kindergarten igen! Så jag jobbar nu som en blå så kan jag kanske vara ledig med minisar senare... Jag vet i a f vad jag ska göra på MIN semester iår ;-)

Appropå puppisar så har vi lånat ut Ananasen "Nunna" till en trevlig tjej. Ananasen kommer vara med och träna i samma gäng som Voodoo om nu det blir bestämt att hon blir kvar där....

Sen var förra veckan en av kennelns all-time-high! Vi fick äntligen vår första PH, Julius blev godkänd narkotikasökhund hos Polisen i Danmark och han blev även Danska polisen FÖRSTA MALINOIS inom Narkotikasök! Dom har inte speciellt många mallar alls inom Polisen i Danmark, nån Basko-Avkomma från Daneskjold går inom Köpenhamnspolisen och han var första mallen sen 1900 kallt att godkännas!
Challe-Schäfer är numer högre Skyddshund och det är så fräckt att Asta ÄNTLIGEN fick en sån uppflyttning, hon har kämpat med sina hundar och så gick det vägen för lille Challe-ponken!
Tjalfe eller Fartdåren dominerade på ett tollarjaktprov i Danmark och det är extra kul eftersom vi är kenneln som tidigare varit beskyllda för att ha "avlat bort jaktegenskaperna och bara avlat på bruks" Hur man nu kan avla bort jaktegenskaper på 2-3 generationer övergår mina genetiska kunskaper och det är ju skönt att Tjalfe visar att vi inte varit helt fel ute ;-)
Hajasen tog en uppflyttning från appellen i sök och gjorde det med bravur i sökskogen!
GRATTIS till er alla!

Så kommer vi då till avdelningen förbannad Lollo, ingen publikdragande blogg utan lite utbrott! Fighten är ju omplacerad till Lidköping och en helt underbar familj där. Nya ägarna valde att kastrera hunden eftersom han var lite väl dominant... Pojkar och framförallt tollarpojkar från oss har tydligen en tendens att få lite väl mycket manlighet, så cut the balls! Ett par dagar efter ingreppet blev hunden mycket dålig och akut togs han in på Blå Stjärnan i Göteborg. Direkt hunden kom in ställdes diagosen "tollarsjuk"! Nya ägarna ringde i förtvivlan till undertecknad som jobbade, så Stefan fick ta denna första smäll. Husse satte sig i bilen, drog ner till Djursjukhuset, pratade med behandlande veterinär och fick dem att ta alla prover de kunde och då bl a ett test för tollarsjuka. Allt detta bekostades naturligtvis av OSS IGEN....
Svaret kom tillbaka NEGATIVT!!!! IGEN!!! Jag vet inte HUR många tollare vi fått höra har "tollarsjukan" och sen visade det sig vara; urinvägsinfektion, borelia, erlichias, öroninflammation etc... KUL att som uppfödare få bekosta alla dessa prover för att veterinärerna tar den enkla vägen.... sjuk tollare = tollarsjuk. Jag har LESSNAT! Framförallt sen just Blå Stjärnan i Göteborg står för FLERA av dessa felaktiga diagnoserna. Jag har pratat med biträndande klinikchef och sen har vi skickat brev till veterinära ansvarsnämnden så får vi se vart i det slutar. Tollare KAN vara sjuka i annat än "tollarsjukan" synd bara att veterinärerna tydligen inte fått lära sig detta!!! Jag kan tycka att som veterinär BORDE man SKÄMMAS om man ställer så allvarliga FELAKTIGA diagnoser.... Men det är jag det, danad i stor yrkesstolthet... Gör jag MISSTAG så kan flygplan smälla ihop och det vill man ju inte... Gör veterinärer misstag kan hunden DÖ p g a felbehandling men det verkar vissa veterinärer inte bry sig i......Fight står nu på medicinering och inflammationen kom med största sannolikhet till följd av kastraktionen...

Sen kan vi ta ett utbrott till, vi har ju tappat lite i besökare så allt för freak-showen! Som Vulkanen på Island så har egentligen det stora utbrottet varit för ett bra tag sen, så känn er lite snuvade! Numer pustar jag bara ut lite svart rök och är tillräckligt sansad för att ni ska få ta del av historien!!! Vi har fött en hund som heter Fata Morgana, henne har vi tänkt att använda i vårt avelsarbete eftersom det är i vårt tycke en bra hund. Dock fick hon en första avläsning från SKK på hd C så skitsura så avvaktade vi (kenneln och hundägaren) halvåret och sen röntgades hunden om.... Tur hade vi för hunden fick andra gången en normal avläsare och blev friad. Här har ni klickbara länkar till utlåtandena;

FÖRSTA

ANDRA

Behöver jag fortsätta att blogga nu eller kan ni se vart jag vill komma?

JA, jag har pratat med chefen på SKK, NEJ första resultat tas ej bort från hunddata eftersom första avläsaren gjort bedömningen att det är hunden det är fel på. Röntgande klinik OCH andra avläsaren har ett halvår senare gjort bedömning att hunden är det inget fel på.... Blir man trött eller blir man trött? Jag försökte få SKK att stå för alla merkostnader ANDRA röntgen plus avläsning innebar, men se det ville dom inte! Sen fick jag höra att VI som kennel haft VÄLDIGT mycket otur med Diezel som gick från C till A på 2 veckor p g a att han legat snett första gången och Morgan som då inte hade nån pålagring utan bilden hade ett fel, andra uppfödare har tydligen inte denna OTUR!!!

Hmmm, vänta lite nu.... HUR många uppfödare ser till att C hundar röntgas om så fort det bara går? Är det vi som har OTUR eller är det andra som tar och sväljer sina C resultat för att slippa stå för omröntgen?

TÄNK nu om SKK nån gång kunde ta tag i sina interna problem och få ordning på röntgen cirkusen så att vi uppfödare som VILL och FÖRSÖKER få fram friska och sunda hundar kunde börja lita på deras avläsningar -nu är det rana rama vilda västern och mer TUR än SKICKLIGHET om man får sin hund fri eller inte!!!!

Märker att jag fortfarande hetsar upp mej så artikeln om SKKs röntgenproblem som jag tänkt skriva till HundLiv får jag avvakta med, har vi mer OTUR så kanske jag får mer stoff att artikla om!

Alla hantverkare har dragit sin kos och nu trillar räkningarna in... Snart ska jag försöka få upp lite bilder på resultaten av våra sovrum, Lyas rum och köket, behöver bara få sanerat lite före jag kan ta korten ;-)

Ditten och Drutten.... (100423)
Vi har stor-renovering härhemma! Ut med det gamla in med det nya... in med nytt kök, skicka av det gamla. Lya ska få nytt rum och det ska bli ROSA och VLILA! Hon har helt klart sett för mycket på homo-halvan Simon, men shit the same, vill ungen verkligen ha ROSA och VLILA så ska hon FÅ det! Själva valde vi tapeter tillossjälva på 2 minuter. Jag ville ha lite blommigt i sovrummet Stefan ville ha nattinattsvart så här blev kompromissen... "Welcome in in our bedroom!" -Japp, så ska vi ha det i vårt sovrum.... medge att det väckte lite lustar ;-)

Även Lya ska få nytt som sagt och när vi städade ut det gamla i hennes rum så hittade vi lite gammla bucklor och annat dump vi satt in hos ungen och husse blev inte allt för glad då han hittade en krockskadad som det stod typ 1:a och nordiska mästare och annat på, men what det häck den var från Finland och kvalitén typ som en Nokia telefon :-)

Annat som hänt är att Returer har kommit och returer har gått. Vi är så j-a korkade att vi köper tillbaka secondhand hundar för det köparna gett i nyskick, så vi har fått tillbaka ett par bättre begangnade det senaste. F-Izzi t ex var här och vände, hon skickades av till en halvkorkad kompis norrut och dom är helnöjda hittills. Det bästaste med denna helkorkade vän är att hon och hennes familj tar emot vilken skit som helst som det står "made in kroka" på och dom dömer inte ut hundar utan ger dem en chans! Så hatten av... Carro anser t om att en "driftstark" tollare med jaktlust kvar är "svårare" att hantera än en vallhund ;-) Strike one till kenneln som "avlat bort jaktegenskaperna" i o m att de prioriterat hälsa och mentalitet! :-D

Sen står Hannibal Lector här. Hannibal har sålts från sin ägare till en ny och sen L-testats och gått igenom för exv polisiärt bruk vid en ålder av drygt 15 månader ... Hannibal har varit en såndära "HeavyMalle" som man bara läser om på hundForum... Häftigt att ÄNTLIGEN fått sett en i verkligheten!!!! När han kom hit så var han "rejäl", "dominant", "extrem", "jobbig", och annat.... sen tog husse en pratstund med honom så nu är han en "lightmalle" och ska till en polis norrut. Skönt! För NU lyssnar hunden, nu kan man ha honom lös och bland folk och fä och NU tror t om JAG att hund-kräket kan bli en RIKTIGT BRA polishund. Innan var han bara odräglig och tjafsade och svarade upp och valsade runt som ett "driftstarkt svin" ;-)

På mitt jobb och andra FlygtrafikLedningar har det varit Ask-dött, men vi tog till FL-Askan så ingen nöd här inte ;-) Sen är det j-t märkligt att intresset för Nunnan är så mini mesigt! Vi har alltså införskaffat en schäfertik från redigt BRA linjer och nu letar vi bra foderhem till henne, och HALLÅ... somebody out there??? Snacka om att bli mörkrädd, här har vi lagt på 2 schäfertikar och här har vi svårt att hitta 1 (EN) bra schäfer fodervärd... brrrrr!

Sen tänker vi på Lyas farmor som har blivit sjuk och som vi verkligen hoppas att hon snart blir frisk igen... Kram farmor!

Stor-Pimpen..... (100328)
Husse har varit parningsresor som heter duga. Tur att han är norrlänning och inte har ont av att köra bil. Cobra parades i Stockholm i fredags, till henne använde vi Chiron. Chiron är en riktigt fin och trevlig schäferhane. Båda var nybörjare men efter ett tag kom dom på vad som skulle göras och vad som skulle in vardå. Efter detta drog Stefan till Lingbo och liga-ledaren där uppe. Ella med Matte dök upp på Lördag morgon och här blev det valpar gjorda kan vi nästan lova. Gizmos Husse påstod att han hjälpt sin hund att studera avelskonsten med att visa illustrativa bilder och tillsamman har de tittat på National Geographic också.... Pang på rödbetan beskriver den parningen bäst...

Värre var det med Röd-Bettan, hon och hennes kavaljer delade bostad fler nätter på raken men verkade alldeles för tafatta för att få till nåt. Stefan var nära att ge upp och komma hem när de till slut på söndagseftermiddagen bestämde sig för att ha lite kul ihop. Antons matte har haft Fr Ässla boendes hos sig ett tag för att de inte skulle missa nåt och tydligen ville de vänta in Hallicken tills han var klar med de andra uppdragen...

Så nu är det bara att vänta och se om det är nåt som jäser i tre tikars magar...

Igår var det kennelträff och Krokagängets styrelse hade möte. Riktlinjerna för lägret drogs upp och snart kommer det info mm på hemsidan. Förmodligen tar vi bort eller ersätter "forums" fliken med krokagängs info, eller skapar ett helt nytt forum endast öppet för krokagängsmedlemmar... Nästa punkt i agendan blir att sy upp skinnvästar med loggan på och köpa HD med sidovagn så hundarna kan hänga med ;-)

Som en bomerang..... (100325)
Kommer ni ihåg den låten? Lite som en boom-bomerang är det för vissa av våra hundar. De leveras och kommer tillbaka. Nu senaste en valp från Nike kullen. Men ärligt talat så tycker jag att det är bättre att de kommer tillbaka hit än att de ska valsa runt utan att vi har koll på vart de hamnar. Och om man inte trivs med hunden är det bättre att den kommer förr än för sent. Mach-en ska till en norrlänning och det kommer bli kanonbra tror vi... Vi ska ha honom ett par veckor till. *pust* Han är inte rumsren, han har valpgaddar och han använder dem, han kan ingenting, varken hit eller stanna eller fot så med en valp i huset uppskattar man sina vuxna lydiga rumsrena vänner mer!

Fighten är ute på prov hos en tjej som kört upp flera bevakningshundar och hon och resten av familjen verkar tycka om det röda yrvädret. Dom kommer på kennelträffen på lördag, hoppas nu att det kommer lite släktingar till pojken också.

Sen har vi Cobra här. Hon är på väg in i höglöp, har börjat dra undan svansen och Percy är intresserad. Så det blir att para inom kort. Pojkvännen bor i Stockholm och det gör även Fr Ässlas boyfriend och Frässla kommer paras också inom nån dag eller två. Så det blir förhoppningsvis 2 tikar på samma smäll eller hur man nu sa.... Fr Ässla och Anton har delat bädd innan så det kommer nog gå bra...Vi ska bara tipsa dem om att det knappast blir några valpar gjorda om de sover skavtassars ;-)

Sen ska även Ella paras och om det nu tar sig på alla 3 tikar så kommer vi ha valp-kollo här igen. Sist vi hade det var förra vintern och det gick bra. Jag tror det kommer bli ännu bättre denna gång efter som jag räknar med att det kommer vara varmt tills de är halvstora och möjligt att ha valpisarna ute mest hela dagarna långa!
Varför vi inte använder Percy till alla dessa valpkullar??? Om de som följt oss genom åren minns så är Percy redan far till dem alla och det kan bli något för hög inavelsgrad med honom igen. Vi får helt enkelt utavla i en generation här ;-)

Sen har vi införskaffat en schäfervalp från andra linjer. Hon är drygt 7 veckor nu och henne letar vi en bra fodervärd till. Gärna nån på hyfsat nära håll så vi kan se och följa vad det är vi tänker avla på längre fram.... Så om nån som läser här känner sig träffad eller vet nån bra fodervärd så har vi en hund över snart ;-)

Lya har troligtvis scharlakansfeber. Hon går på pencillin och har varit hemma flera dagar. Tyvärr verkar pencillinet ha börjat ta för den trötta, lugna och enkla ungen är borta. En understimulerad, uttråkad bus-unge har tagit sjuklingens plats... Men varning alltså om ni kommer på lördag, ungen är sjuk och hon kan smitta!

Annars har det inte hänt så mycket... Våren har kommit och äntligen börjar det vara ljust på kvällarna igen!

Ner-räkning... (100216)
Tiden går hissnande fort! Bara drygt 2 veckor kvar innan Nikes valpar börjar flytta.... Det var ju inte alls länge sen dom kom! Lilla Myran har gått bort. Hon var lite mindre än de andra och förmodligen har hon fått i sig mjölk vid dining i fel strupe och ner i lungan. Allt gick otäckt fort. Från att varit pigg och full i bus på torsdagen så var hon hängig på fredagen och då ringde jag veterinären som tyckte att vi skulle avvakta. På lördagen åkte vi in och då konstaterades lung-inflammation. Hon fick en hästekur med antibiotika men tyvärr räckte inte det så hon avled på kvällen. Övriga 11 är pigga och bitiga. Nikes matte var här på lördagen och skötte allt med valparna och valpspekulanter då jag åkte ner med Myra. Stort tack Sanna!

En hanvalp är fortfarande otingad ;)

I helgen hade vi gården full av bitsugna hundar. Jonas med familj var här och instruerade i Mondioring. 8 deltagare med hund och ett par som bara tittade på. Fantastiskt trevligt och roligt! Min pluttnutt Kiwa gick med Andreas som förare och lånehusse var nöjd med insatsen! MR känns lite mer rock'n'roll som Tuttan brukar säga. Det är lite fart fläkt och inte så statiskt som vissa andra bit-grenar. Bara det att hundarna får bita Michelingubbarna överallt och att figgarna försöker blåsa hundarna hela tiden ;) Grenen verkar passa Krokiga hundar bra för det verkar som den typen av hund inte är så lättlurad/blåst :-D

Väldans fina röntgenresultat trillar in hela tiden och det känns fint i uppfödarhjärtat. Lilla Ixa startade Lydnadsklass 1 i helgen och imponerade, så nästa helg satsar dom på 2:an... Snacka om ambitiöst :-) Julius (-som numer kallas "Sniper"s) husse berättade att Sniper är färdig för uppkörning som narkotikasökhund för danska polisen men att dom avvaktar till April med detta. Hunden är i a f duktig och husse är säker på att Sniper kommer gå igenom. Sen har vi fått en tollarpojk på retur. Fight bor numer här och han är det full fart på. Vi avser pröva honom mot sökhundstjänst.

Annars är det städa skit, mata valpar, busa med valpar. Hinna duscha och äta själv, städa skit, mata valpar, busa med valpar, koka kaffe, städa skit osv som gäller just nu. Att vara uppfödare är skitigt och slitigt (och i bland sorgligt när nån valp går bort...) men både spännande och roligt också.

Senaste... (100130)
Nikes valpar växer och växer. Vi har börjat ge dem smakprov i form av nötfärs och det var riktigt populärt. Hela kullen är trinda och jag är imponerad över Nike och hennes sätt att ta hand om sina små. Jag ska villigt erkänna att jag var orolig i början att nån skulle stryka med, men Nike har matat och tagit bra hand om alla 12. Vi har fått ett återbud på en tik och har 2 hanar som är helt otingade. Det har inte passat i tiden för vissa intressenter och nån annan fick inte ledigt från sitt jobb då valparna är leveransklara. Så om nån vet nån som letar efter vad vi tror kommer bli riktigt bra mallar så finns det några kvar här att tinga. Övriga är tingade av väldigt trevliga och bra människor så dom är jag inte oroliga för att de kommer få det bra. En tik kommer att köpas in av ett Statligt verk och hon är destinerad att bli specialsökshund. Detta är vi naturligtvis extra stolta och glada för. En tjej som kommer arbetas med mot tjänst från början. Den tiken går ut till en tjej som redan idag arbetar inom myndigheten och detta är ett test de gör för att pröva möjligheten att få fram bra sökhundar genom att köpa in dem från lovande kullar som valpar. Naturligtvis är vi enormt stolta över att "prov"-tiken väljs från denna kull....

Övriga är tingade av folk med mycket hundvana och som vet vad de ger sig in på. Flera har träffat Nike och är lika glada i den tiken som vi är! Sanna har ju varit runt och visat upp Nike på många läger och annat och Nike är en hund man inte kan annat än älska. Basko har nu en avkomma från Daneskjold som är färdig polishund hos Köpenhamns polisen. Det är den första Malinoisen nånsinn som Köpenhamns polisen har godkänt fullt ut. Anledningen till att vi i samråd med Sanna som har Nike valde Basko var bl a de Daneskjolds avkommor vi sett och sen vår egna K-kull... Basko har lämnat hundar med mycket av det vi letar efter och vill ha i våra.

Det har trillat in lite röntgenresultat på H och I kullare och jag vet att fler är på gång. Även J-kullare börjar röntgas nu. Änsålänge är det bra resultat som kommit och vi är naturligvis glada även för detta! MH-beskrivningar är bokade för H, I och J-kullen. Mallarna kör vi nere hos Anita i Varberg och tollarna hos Anders i Lerum, alla är bokade i maj då snön förhoppningsvis är borta. Annat som hänt är att kennel Andrummet väntar sin första tollarkull och det ser ut att bli en stor kull! Blivande pappan heter Krokasmedens Duracell "Ace". Ace har precis även parat en utlänsk tik och vi hoppas att även det tar sig! Sen är det några uppfödare till som lämnat förfrågningar på honom så vi får se. Nån kull till och sen släpper vi avelsrätten på honom till Maria. Ska blir spännande att se vad han lämnar eftersom det är så olika linjer på tikarna. Det blir ju bra utvärdering på honom då, man kan se vad som blir genomgående samma-lika på de olika kullarna och då antagligen lägga det på att det kommer från honom....

Annars går vi i väntans tider. Vi väntar på att en tollartik och två schäfertikar ska börja löpa nångång. Vi avser försöka få till lite rödtottar och schäfrar här i vår också! En schäfervalp (om det nu blir nån sån kull nångång!) är tingad för att gå mot tjänst men den köps in privat för att senare förhoppningsvis bli polishund. Så om några år har vi förhoppningsvis en del tjänstehundar ute från kenneln!

Rapporterna från Gadd och Katla är fortfarande hyfsat positiva. Gadd kommer hit imorgon och ska träna lite på att bitas. Måste vara drömmen som Kroka uppfödd att få komma tillbaka till barndomshemmet och få bita och stöta i a f den ene av uppfödarna. "Smack, här har du för att jag blev i tvingad maskmedel av dej när jag var liten och försvarslös,, smock här har du för att jag bara fick leka med trasiga leksaker som valp, kabonka där fick du för att jag fick skaka galler som ung i hundgård med en hel hög idioter till syskon/medbrottslingar"

Sen har jag ytterligare en liten fundering. Jag har många gånger frågat mej själv varför jag tränar och tävlar hund. För egen del har jag konstaterat att det är för att det är roligt. Det är ett kul fritidsintresse och det är roligt att lära en hund olika moment, samtidigt som man tränar utvecklas man själv. Tävling blir sen ett "kvitto" på om träningen varit rätt upplagd. Jag är mycket stolt över bedriften att ha kört upp Percy trots hans skada. Dock inser jag att under den här årstiden har han bitvis ont och alltså skiter vi både i träning och tävling. Han får skrota omkring på gården och bara vara. Kiwa är ett underbart skyddsämne och hon biter lika bra i ben som i armar. Henne prövar vi mot MR men antagligen kommer vi även drilla in svenskskyddet på henne. Hon är en sketa kul hund att träna för hon ställer upp på det mesta och är otroligt lätt att träna! Skulle det av olika anledningar inte fungera tävlingsmässigt med henne så är det inget vi dör av. Jag vet vad det är för hund och det är en hund jag är stolt över att ha fött upp. Många hundmänniskor sätter ett lika med tecken mellan meriter och duktig. Jag gör det inte, jag vet vad det innebär att ta sig till mästerskap i tid och engagemang och det kan jag bli imponerad av.

Det enda meriter på en hund visar är egentligen att den är bildbar för det den har meriter i. Och ibland inte ens det, vi har sett en utställnings avelshane med både IPO3 och SCH3 på pappret men den kunde inte ens nappa i en trasa som viftades med framför nosen på honom... men fina meriter "tagna" utomlands hade den!!! Det finns många hundar, och människor också för den delen, som inte tävlar -men i mina ögon är dom varken sämre eller bättre än de som gör det... Det finns andra sätt att se om nån hund eller människa är "bra" eller "dålig". Stefan hade knappt aldrig tävlat då vi lärde känna varandra ändå är han en av de duktigaste jag vet på att läsa och träna hund och det var han redan innan sina tävlingsmeriter. Det var inget som kom p g a att han började tävla...

När jag började med Tess fick jag lära mej att går det dåligt på tävlingar så är det för att jag är en kass hundförare, går det bra så är det för att jag haft tur och fått en bra hund men kass hundförare det är jag ändå... och det är nåt jag förlikat mej med.. Alltså skiter jag ganska mycket i vad andra anser om mej och mina hundar. Vill jag tävla så gör jag det, har jag ingen lust skiter jag i det och oavsett hur det går på en tävling är det samma hund jag åker hem med. Den blir varken bättre eller sämre för ett cert eller 1:a pris i någon klass, det hänger oftast på hur hunden är tränad och hur mycket man tränat om man får detta eller inte med sig hem....

Valpar, Krokiga gänget och annat... (100113)
Nikes valpar växer och frodas... Det är 12 små mini-sälar som kravlar omkring i den pimpade stora valplådan. Vi har ett par stycken olika valplådor eftersom vi ibland har några eller tre valpkullar samtidigt och just nu nyttjas "BigBertha". Nike passar bra här, ska man göra något så gör man det ordentligt, inga halvdana försök inte. Hon är otroligt bra som morsa. Hennes morsa var också bra och de andra tikarna vi haft kullar på har också varit duktiga och "lätta" att ha att göra med men Nike är extraordinärt fantastiskt otrolig... Jag tog med henne på första riktiga promenaden imorses. Innan har det bara varit snabbrastningar men idag var hon mogen att gå lite längre. Det var inte så att vi sprang 3 kilometer om nån dåre nu tror det utan vi gick i mocklig takt runt ängarna och filosoferade ihop jag och 12-barns mamman. Efter vi gått vår runda fick hon mat och sen tyckte hon att valparna skulle ha sitt. Hopp (jaja vältrade är kanske ett bättre ord...) ner i loppelådan och 12 hungriga krabater slogs om spenarna. Efter ca 10 minuter hade de största fått sitt tyckte Nike och puttade försiktigt undan dem sen tog hon med nosen och SKUFFADE försiktigt in de stackarna som inte fått fatt i spenar vid slaget om dessa och la dessa in under sina framben och sen sitt huvud ovanpå så att ingen annan skulle putta undan dem. Jag tappade hakan!!! Har ALDRIG tidigare sett nån tik göra på detta sätt... Vi har haft stora valpkullar innan och ont om salighet och spenar -men aldrig att jag sett en tik fördela och skydda de som inte fått fatt i spene i första omgången! Så här är vi inte oroliga över att inte mjölken skulle räcka till alla... Ingen är svag och alla är trinda och fina nu så jag tror att alla kommer klara sig!

Som vanlig när vi har kullar så jobbar jag och husse i skift. Nån av oss är alltid hemma. Det går en del tjänstledighetsdagar utan betalning och priset är att vi ses bara i kortare stunder. Men det är det värt, det positiva är ju att vi inte tröttnar på varandra och att man får vara hemma och snufsa på minisar. Jag har varit hel-ledig dessa underbara dagar som det varit nu. Jag arbetade hela helgen och en dag som idag har det varit helt underbart att få vara hemma, jag har t o m hunnit träna Kiwa lite i trädgården. Har börjat få tillbaka träningslust och det är kul med en hund som Kiwa. Hon är lättlärd och positiv till det mesta! Percys träning ligger för tillfället helt nere, han haltar ganska mycket stundtals och jag vill inte träna honom under denna kalla period. Hans ben blir sämre då det är blött och/eller kallt ute... Jädrans synd för han är en positiv hund som vill mycket utom då han har ont. Då gör han det man ber honom om fast man ser att han inte tar i...

Eftersom jag börjat lite smått med Kiwa så har Stefan fått lite eld i röven och börjat även med Lassie. Skillnaden är att om nu jag lägger 10 minuter per dag på lydnadsträning med MIN malle så behöver Stefan och Lassie lägga ungefär detsamma -fast i veckan, för att nå samma resultat, detta enligt uppgift från husse... Igår kväll då Lydia somnat var vi ute och tränade ihop för första gången på evigheter :-) . Vi har lite olika sätt att lära in momenten, på gott och ont! Jag är vansinnig på att han låter sin schäfer tugga sönder alla otuggade apportbockar exv. Han börjar träna gripandet och jag börjar med hålla fast övningar. Han börjar fria följet med att köra mer fritt än följ och är glad om hunden är i samma by som han. Jag börjar med rena kontaktövningar. Trots att vi tränar ganska olika har vi en lik grundsyn och vi kompletterar varandra väldigt bra. Stefan hatar traggelmoment som ska finputsas, jag kan förlora mej i detaljer och riskerar att putsa sönder momenten. Så bli inte förvånade om vi om ett tag byter hundar med varandra... Vi brukar göra så och hjälpas åt och hittills har slutresultaten på hundarna vi samkört blivit hyfsade...

Rapporterna från Gadd och Katla är idel positiva och ingen är gladare än jag att hundarna fungerar bra i sina nya flockar.

En valpköpare i norr bad mej skriva lite om "Krokagänget" och vad som blev sagt på uppstartsmötet och visst kan jag det, det är inga hemligheter! Krokagänget är en idell förening som bildades i november -09. Föreningen är öppen för medlemmar som har hundar från denna kennel och det finns en vald styrelse och ett organisationsnummer, snart även ett PG eller BG. Tanken är att föreningen och dess styrelse håller främst i Lägret. Jag kände förra året att lägret börjar bli så stort att det är för mycket för oss själva att hålla i. Krokagängets statuter är i mångt och mycket stulna från "trebökens vänner" som har ett liknande upplägg. Statuterna har jag tänkt att senare lägga upp på hemsidan, vi funderar på att ta bort "forumet" och under den knappen ha sidor för föreningen istället. En styrelse i en förening kan på många sätt göra lägret bättre och styra det så att det blir vad medlemmarna vill ha det till. Känns bättre för oss att det drivs i föreningsform för då slipper andra ha ont av att vi eventuellt skulle tjänat pengar på kennel-lägret (vilket vi aldrig gjort men folk har alltid ont av vad andra gör/inte gör!). Nu går pengarna in i föreningen och fördelas utefter Styrelsens tycke och tänk. Det finns många andra fördelar att ha en förening och ingen är gladare än jag att det är ett underbart gäng som tog på sig styrelseposter och nu aktivt jobbar för att vi ska få ett riktigt, riktigt bra kennelläger även iår!

Jag var dagen innan M-kullens ankomst speaker på MyDog mässan. Jag stod vackert i lydnadsringen och babblade om lydnad, hundarna och regler och annat. Det var hela 38 elithundar anmälda och 34 kom till start, vann gjorde Maria H med sin stockdog och det var bland det vassaste jag sett! För övrigt var det mest BC:s men några golden och en terrier och en tollare var också med. Många av Sveriges och Norges bästa ekipage var där! Xtra kul med tollaren som Nina S tävlade -han visade på enorm vilja, motivation och kapacitet, bättre ambasadörer för rasen kan vi inte få! Radarparet Titti och Katarina var Tävlingsledare och de hade ett tempo som hade gjort värsta vinthunden avundsjuk. De är enormt duktiga och samkörda och allt flöt förvånadsvärt rappt och felfritt! Dömde gjorde Roland A och Marianne C och de räknas till några av distriktes erfarnaste och duktigaste så alla tävlanden verkade vara helnöjda med arrangemanget! Det var alltså två TL och två domare som delade på momenten, alltför att det skulle gå smidigt och att det inte skulle bli för mycket för en ensam TL och en ensam domare, på SM brukar man köra nåt liknande....
Förutom ett par mindre fadäser då jag började bli trött så tror jag att det gick ganska bra för babbelfia. Jag hade bestämt mej innan att jag inte skulle babbla om vissa saker som exv maxbetyg och tider och så gjorde jag det ändå 2 gånger på slutet, och blandade ihop ett maxbetyg från brukset och sa fel på tiden vid vittringsapporteringen men men inga större katastrofer. Jag trodde det skulle vara lite obekvämt att stå med mikrofon framför publik men det var inte värre än att prata i radion i Sävetornet. Blablabla och det gör ju skatan var och vannan dag... Ibland säger jag fel även på jobbet men så länge jag inte kör ihop några flygplan får man ju vara nöjd med insatsen ;-) ungefär samma tänkte jag i lydnadsringen "att så länge jag inte snubblar över och har ihjäl nån landslagshund eller får en metallapport i skallen från nån uppretad tävlande så får man ju vara nöjd..."

Far och Flyg och en Gudinna... (100109)
Vill börja med att tacka för alla julhälsningar och kort som vi fått! Själv jobbade jag hela julen och kom inte direkt in i någon julstämning. Lya och Stefan var i Norrland över julen och träffade massor av snälla rödklädda farbröder med presenter!

En svältfödd TUNNA flyttade in i mellandagarna. Den stackaren hade nog både mask och annat i magen för vi matade på henne ordentligt och ut kom 12 råttor. Svante har varit väldigt vaken på vad vi har fått in i huset, han skulle gärna ta sig ett smakprov eller två.... men katten på råttan och hunden på katten och vi håller Svante borta från bebbarna. Så ingen behöver vara orolig att det går nån malle-stackare nån mörk och kall natt här ;-)

Det var i a f en ledsen matte som motvilligt lämnade ifrån sig sin prinsessa, vi kände oss som de värsta hundnapparna när vi hämtade hem Nike. Det var när jag erbjöd tattarna i Röhult att själva ta valpningen och allt som tillkommer (bitochbajsmaskiner, valpköpare och annat löst folk) mot en liten ersättning, typ en valp eller två som matten släppte sin hund. Likblek svarade hon att tanken slagit henne men att hon inte ville att vi skulle åka dit för nån bulvanverksamhet. Och det var ju snällt. Snäll var även häxan då vi kom in på råttor (läs bloggen på Röhult :-/ ...) och sen katter och därifrån Svante. "Ja just det ni har ju KATT! Ha inte Nike lös i närheten av den för jag tar INGET ansvar att hon inte jagar den" Sa Sanna. Här efter skojade häxan lite och sa "katten är hundvan, han håller sig undan"... Häxan TÄNKTE däremot "Ja springer hon efter den Katten är det Nike vi får åka in med, han har tagit en och annan hund innan, förutom sorkar ligger det ju mindre jakthundar på trappen efter hans nattraider. Och dessutom skulle Svante kunna GÅ baklänges och TUNNAN till Malle skulle aldrig hinna ifatt honom nu ändå." Men såhär i juletider så kan även jag hålla tand för tunga. Däremot skrämde jag deras yngste son till gråt vid fikabordet så jag har inte tappat stinget helt...

Nike hämtades efter att Lya och hennes pappa hämtats på Landvetter. Ca 1 dygn försenade. De skulle kommit tidigare men pga luddiga anledningar fick dom bo en natt hos "Tjockholm". Lya kan ha smärre hörseldefekter eller så har hon bara ärvt humorn från sina föräldrar. Hon hävdade i telefonen vid midnatt den 27e december att de inte kunde komma hem just för att de skulle bo i Tjockholm. De blev kvartade på ett hotell som försenade flygbolaget betalade. Som anställd i ett Statligt verk som pysslar just med Flyg var jag Förutseende och betalade deras Biljetter med det kort som gav bäst rese-garantier och självklart kommer vi få ut en del pengar för den dygnslånga förseningen. Ett bloggtips helt gratis. Betala ALLTID flygresor med Visa eller Mastercard eller annat kort och KOLLA innan vilka garantier som ges. Det räcker att en väska kommer bort eller går sönder, har man betalat med rätt kort så blir man kompenserad mer eller mindre beroende på kortet... Vi blir MER...

Nu tillbaka till Tattarna i Röhult. Vi hade ju ett par returer här. Katlan ville en hundvän i Tjockholm ha ett tag och vi var inte sena på att skicka henne "på prov". Dan efter hon flyttade sa vi upp alla abonemang och har numer hemliga nummer. Ta det inte personligt om vi inte svarar när just du ringer.... Ta det Katla-wise!
Tattarna erbjöd sig att "avlasta" oss med nån av alla returer medans deras valross skulle kvarta in sig. Och sagt och gjort, vi bytte en Nike mot en Gladiator. Och sen började en kohandel värre än den i Kabul. Tattarna älskade Gadden. Stefan älskar Gadden, Lassie Hatar Gadden. Gadden älskar om han får jobba och är nöjd om nån ger honom mat och lite kärlek. Tattarna avbokade sin Nike-bebbe mot att de skulle behålla Gadd och en massa annat som vi ska skynda oss att ta skriftligt på. Summakardemumma är att Hans i Röhult har kastat sina sandaler och vi är lovade att se honom och hans nya hund i Svenskskyddet. Det var nämligen ett krav från hussen i Kroka. Ska tattarna ha Gadden får de f-n i mej köra lite skydd med honom, det är en alldeles för BRA hund för att bara traggla lydnad med! mutter mutter "censur" Husse ville själv ha denna hund men insåg att vi kan inte samla på hundar, skulle Gadd blivit kvar här hade Lassie fått flytta och Gadd blev kidnappad med hög lösensumma så det var liksom inget vi kunde göra nåt åt....

Vi pimpade upp Valplådan.. föds man i Kroka så kommer man till världen med STIL! Nike fick alltså 6 döttrar och 6 söner, totalt ett tjog med Malinoiser. Otroligt nog har vi en del intressenter på just denna kull. På grund av, tack vare eller trots Sannas beskrivningar i sin blogg... I don't know :-/ Några pojkar är över och jag har fått svära en dyr och helig ed att jag oavsett vad som än händer ALDRIG nånsinn får "låna" ut nån Nike han-bebbe till Röhult... Jo tjena! Den fule med fladdermus-öronen har vi redan sytt en batman kostym till och skrivit M-ike på ryggen och hans låda är adresserad mot röhult.... ;-)

Det senaste... (091212)
I Av-Kroken har man aldrig tråkigt (gammalt djungelordspråk). Självklart har det hänt mängder av saker, de som följt oss genom åren vet att Krokasmeden alltid bjuder på skandaler, news och happenings. Så även idag, självklart! Vi börjar med returerna... Förutom Kiwa så har systeryster Katla dimpt ner på retur. Katla är inte som de andra barnen. Katla är Katla. Hon är tempererad, kamptokig, bitchig och ganska rolig. Två små horn sitter i pannan men förutom dem är hon hyfsat välanpassad. Hon är duktig på spår och är grundtränad i skydd och allmänlydnad. Till henne söker vi en förare som kan hantera henne. Det får vara någon med erfarenhet, tålamod och tid. Får Katla en sådan ägare kan hon bli en suverän tävlings eller tjänstehund. Så om nån som läser här vet nån som vill ha en 7,5 månaders galen malletik så....
Sen har vi Gladiator, anledningen till den returen kan man läsa om i Evas blogg på http://www.hundarna.com/ Stefan muttrade nåt om att döper man hundar till "katla" "gladiator" "ondska" "mara" "kvast-hilda" och "kräk" så borde man få skylla sig själv... det var Stefan som döpte Katla fast det är lätt att glömma..... Stefan är i 08-land, han och Niklas delar dubbelrum i Kungliga huvudstaden. Och NEJ, de har inte varit på nobelmiddag. De är på årets stora hundutställning, svepskälet lät att de skulle ta hand om en monter men det skulle inte förvåna mej om de springer i trikåer och har fastnat i VänsterVinkelVolten... Som TUR är är alla mina hundar hemma, de hostar och lever om. Som sagt TUR är väl det för nån 1:a, BIR och S-USCH i vinkelvolten hade man inte velat ha. Vi har drabbats av Kennelhostan och det är SYND om oss!

NIKE är dräktig. Vi är så glada över att vi antagligen får en Mmmm-kull efter denna fantasiska danska tik. Självklart parade vi med en riktig Dansk hane. M kullen kommer antagligen bli ganska lik K-kullen då det genetiska arvet ser hyfsat likasamma ut. Tillkommer gör Nikes pappa Epo (samma pappa som vi har på G och J-kullarna) och Epo är vi inte ledsna över att ha i stamtavlan, bättre pojk är svår att hitta!

Vi har tränat på på onsdagarna och det är ett gäng som kommer och låter sina hundar bitas, det är roligt att se ägare och hundar utvecklas inom skyddsträningen. Den inplanerade MR helgen blev full på mindre än ett dygn, mestadels Krokiga Hundar ska vara med och jag inser att vi får ordna fler såna events framöver!
Föreningen "Krokagänget" har nu fått sitt orginisationsnummer och styrelsen verkar vara i full gång för planeringen av nästa års läger!

H-Kullen har nu fyllt ETT år. Snart fyller I och J kullen också och det är inte utan att man tänker tillbaka på förra julen.... Fullt av valpar i olika rum och en stor brädhög i vardagsrummet. (Bräderna hade vi inne för målning, de spikades sen upp på ladan vi byggde, som vi skulle ha hundarna i, vilka ändå fortfarande bor inne i vardagsrummet.....)
Snart börjar alltså röntgenresultat från H, I och J -kullarna trilla in och appropå det. Galen blev ju friad, det är rent ut sagt för j-t att det ska spela roll på VART man röntgar. Som uppfödare kan man inte lita på röntgenresultat som är gjorda på tveksamma kliniker... Vi kommer i fortsättningen ha röntgen och MH inbakat i valppriset och på så sätt kan vi styra vart hundar från vår kennel röntgas och testas. Bor man långt ifrån och inte kan åka till den kliniken vi har avtal med så får vi ordna detta på nåt annat sätt. Själva går vi numer endast till Husdjurshälsan och har nu ordnat avtal med dem, sen vet jag att Monica som har Rapports kennel jobbar på en klinik med duktig röntgande personal också och sen är det väl nån mer vi kan rekomendera i närområdet men utöver dessa kliniker kan iaf inte jag rekomendera nån att gå. Jag kommer aldrig sluta fundera på HUR många hundar med C eller D är avlivade eller tagna ur avel/tjänst trots att de egentligen inte har något fel. Hundar där "felet" beror på fel sedering eller läggning....
MH:t gör vi kullvis för det ger oss som uppfödare mest, se hela kullen på samma dag, på samma bana med samma figgar och domare och andra förhållanden. Jag har sagt det förr men det tål väl att upprepas.... enstaka hundars MH:n är egentligen ganska ointressanta, så även i vilken ruta vissa kryss hamnar. Däremot att få möjlighet att göra hela kullar på samma dag och se med egna ögon reaktioner och avreaktioner.... DET är avelsutvärdering!

Blir det nu ingen mer blogg innan jul så önskar vi God och Gott Nytt!

Veckans... (091129)
Idag är en historisk dag. Akita har gått till historien inom Svenskskyddet i och med att bli den FÖRSTA att ta 23 cert, ingen annan hund har tagit så många inom grenen nånsinn tidigare. Akita har dessutom hunnit bli morsa till 3 (tre) fina valpkullar däremellan.... Vi kan berätta hemligheten i att ta detta antal cert. Indigrienserna är Basvaran; hundkännedom, anpassa träningen efter hundmaterialet och träna inte mer än nödvändigt, det sliter på hunden. Tänk på Krokas måtto -Kvalité framför Kvantié för det ger då kvantité i cert i slutändan :-) Fysologi; ta hand om hunden, se till att hålla hunden i bra fysik och form. 23 cert tar man inte med en skabbig okonditionerad loppcirkus till hund. Bra träningsvänner, det är nåt man aldrig kan få för många av, Stort tack till Alla som frivilligt blivit bitna av Akita-Bita!
Så idag är vi väldigt stolta över att ha tagit rekordet i antal cert i skyddet.... Andra kan säga vad 17 dom vill, men 23 cert tar man med en jämn, genomtränad och välhållen hund. Allt annat är bull-shit och de som tror nåt annat kan ju försöka argumentera, svaret från oss oavsett kategori är "jamen vaddå, har du tagit 23 cert i skyddet med din hund eller??? nä just det.... återkom då du har det...." E vi goa eller???, odrägliga och antingen älskar man oss eller så gör man det inte... Men hur blodigt allvar är en hundtävling på en skala?
Halvblodigt var det iaf i lägreklassen på samma tävling.... Tyvärr nollade Gonzo (en Akita son) ärmbevakningen annars hade dom ett grymt fint skydd... Nu fick de se sig slagna att ett par jämngamla ungtuppar till hussar, fl´åt unghanar till hundar skulle det varit.... Asta och Challe var också med fast tyvärr var Challe så tokladdad på lydnaden att de missade den med futtiga 2 poäng -annars hade det räckt på specialen :-( Challe var i a f ensam om att ha dubbeltian på Ärmbevakningen och faktiskt solklart värd sina 10:or där!

Idag var det första advent och jag stod med stjärnor, ljusstakar och små fula tomtar till knäna nu på eftermiddagen. Det värsta är att det känns som det var förra veckan lådorna med julsaker åkte upp på vinden.... Hjälp vad ett år har gått fort! Ljusslingorna är nu hjälpligt upphängda och Lydias julpyssel från Dagis förra året står i fönstret så nu kan tomten snart komma! Ska bara fylla Lyas kalender (som hennes farmor broderat) med en massa (24 stycken för att vara exakt) små presenter. I år är det min tur att jobba på jul och nyår. Så Stefan och Lya drar norröver. Kvar blir jag och de pälsklädda i Kroka, men det ska nog gå bra. Tillräckligt många alladin kartonger och glöggflaskor bara så....

Till våren ska vi ha en Mondeoringhelg i Krokarna. Helgen vecka 6 lutar det åt med special guests. Så om nån som läser här är intresserad av att gå så maila för mer info. Ett fåtal platser finns det och Kiwa med tränare har bokat en av dem :-) Kiwa är en naturbegåvning i att bitas och det är så fräckt att se henne jobba mot figge i heldräkt. Hon gör det så bra och så naturligt och det är nästan att man blir religös på kuppen!

Vem och vad är vad och vem... (091109)

Cuta är Mentaltestad, en högkorad tik (523 p) och vi är inte förvånade. Andra kanske är det men inte vi, nähä. Vi känner våra Krokasmedare, -snittet i C-kullen hamnar på nästan 480 p -SNITTET inte nån enstaka stackare utan SNITTET på 6 testade hundar!!! Vid MH-dagset så tyckte vi, "ja ganska fin kamplust, trevliga och sociala schäfrar och bra avreaktioner... kanske önskvärt med lite bättre dådkraft" Nu nåt år senare så visar de att det dom har är STAKE! Blir inte rädda för nåt! Inte ens en liten hukning utan de står pall för det mesta. Så våra små gulliga C-kullare som var söta, trevliga, sociala men liiite fega har blivit stora. De har växt på sig och mentalt sett är uppfödarna väldigt nöjda med de som hittills blivit utvärderade! Misstänker att halvsyskonen i E-kullen lär följa liknande utvecklingskurva. E-hundarna saknade i vårt tycke också lite av dådkraften på MH:t men jag sätter en peng på att om ett år har vi ett schäfer-gäng till med stakar i sig, -nån som sätter emot??? Milla???! Så schäfrar ska man mentalt kanske inte uttala sig om förrän de blivit runt en tre bast, innan dess är de bara barn, och det bekräftar Lassie var dag.

Lassie jämfört med Kiwa är Klumpedumpe jämfört med Tingeling, det är Baloo (den stora dumma djungelbjörnen) jämfört med Baghera, det är Ior jämfört med Tiger.... Ja, ni ser att jag har en referensram som sträcker sig kring en 4-årings preferenser. Appropå 4-åringen. Jag är helt slut, att argumentera med en 4-åring i värsta trotsen tar musten ur en, och då ska ni tänka på att jag tjafsar med Ray-Ban snubbar till Piloter var dag!!!!! "men jag vill INTE flyga däråt! -Jo nu svänger du HÖGER för annars kommer du krocka med en helikopter!" Men jag vill inte... " Jo det är SANT, jag gör detta VARJE arbetsDAG! alla mina vänner som är ungefär lika gamla eller något yngre brukar tjabba om "vänta bara SMÅ barn SMÅ bekymmer... bla bla" ja det är så illa att folk i min ålder skaffade ungar tidigare än vad vi gjorde. Vi gjorde det sent och vi kommer antingen vara gråhåriga eller stendöda innan Lya går in i tonåren..... men vem oroar sig i förtid? jag har ju som tur är vanan inne att argumentera, "nu svänger du vänster annars dör du".

Jag tänkte skriva på första sidan att vi har en god och en dålig nyhet idag, beroende på vem man är så är den ena nyheten den att Diffy har inga valpar i magen. Vi kollade med röntgen idag och det är konstaterat att hon är tom. Den goda eller kanske dåliga nyheten är att Nike är parad nu. Basko och hon fick till det och en glad Stefan rapporterade från andra sidan sundet att han är nu ännu mer förtjust i Basko. Har ingen aning om det beror på danske Tuborgen eller om hunden imponerade mer....

Två Basko-Cheyenne valpar är iaf på retur. Den ena, Kiwa blir kvar, hon är grymt stabil och är som VI anser att en BRA malle ska vara. Den andra är mer tempererad och lite "näbbigare", hon är testad mot tjänstehundsidan och går snart ut på en provmånad i tjänst. Vi hoppas och tror att hon håller måttet för det som är tänkt!

Jag har tävlat gamla Akita i sök. Första tävlingen missade vi en figge... sen kom vi hem och husse hånade mej hur i helsicke man nu kunde missa en figge??? Så jag bad honom fara... och han fick starta sin egen hund i ullared och.... dom missade en figge :-) Sen TÄNKTE vi lite härhemma och kom på att Akita inte tog figgar som var helöppna. Nä, såna får man inte skälla på i hennes värld, det kan vara svampplockare eller söndagspromenanter. Dolda hade vi tränat som fasiken men aldrig helöppna. Så två träningar på såna och sen en tävling till.... och då blev vi uppflyttade med marginal. Så till våren ser ni mej med en halv-pensionär i söket och det är så kul att ha tatt över husses hund. Hur det än är kan det aldrig vara min förtjänst. Går det fel är det för att jag är en kass hundförare och går det bra är det för att Stefan tränat hunden som jag glider runt med. Men det är ok, det är tryggt att vara en kass hundförare, pressen att behöva prestrera nåt är mindre då. Det måste vara värre att vara en sån som är väldigt duktig men som av olika oturliga anledningar misslyckas...

Märklig blandras eller? (Gäst 091105)
Snabb som en vessla, hoppar som en hare eller känguru.
Gärna både och.
Tjuvaktig som en skata, åtminstonne när de är små
Hal som en ål, stark som en oxe.
Minne som en häst, envis som en åsna.
Dammsugare funkar dock bäst ute.
Hör och ser allt. En liten insekt i gräset när det är mörkt går ju inte att missa.
Överlevare allt går att äta från spindlar o grodor till bär o frukt,
samt en och annan mus och det mesta som de anser vara ätbart.
Energispruta av dess like det räcker och blir över.
Komiker, du får många skratt, men blir också driven till vansinne ibland.
Trädgårdsarbetare hjälper gärna till med att rensa sly samt gräva nya rabatter.
Kanske inte just där du vill ha dem, men spelar det så stor roll
Trädkramare hade de fattat att man kan använda bakbenen också så hade de klättrat upp i träna.
Låt dom aldrig jaga om de inte ska användas till just jakt.
Kan se ut som rådjur på håll.
Kamoflagefärgade på hösten, smälter bra in med naturens färger.
Var noga med inlärning och tänk dig för, de lär sig fort, både rätt och fel.
Jättebra sängvärmare om du fryser, se bara till att du själv får plats.
Kelgrisar. kryper gärna upp i knät för att gosa.
Allt detta och säkert mer därtill är dom, men vad blir det då av all denna saliga blandning?????
Jo, det är mina härliga renrasiga malinoiser!

/ Maria matte till Lei-Anns Sara "Leika" och Krokasmedens K-Myrra "Myrra"

Det var en mörk och kulig natt... (091017)

...kulen natt skulle det va. Månaden är oktober, hösten är här och vi går mot mörkare tider. Ville ni ha en glad och glättig blogg så är detta fel place! Hänt sen sist är att Kiwa kommit på retur p g a familjeangelägenheter. Kiwa är en malletik på 5 månader och hon blir nog kvar i Kroka vad det verkar som. Lassie är den andre osnutna odågan som katten släpade in eller var det tvärtom?
Stefan älskar sin schäferpojk, Lya och jag tycker han kunde flytta. Åtminstonne till stallet, för i möblerade rum går han inte att ha.

Mallevalpen däremot, hon är fin, rumsren, lydig och äter inga tapeter. Lassie är motpolen, äter på allt, inklusive sten och betong (fortfarande!), lyssnar inte, hör inte, kommer inte, släpper inte, bits som f-n och är vad man en solig dag i medvind nog skulle kunna beskriva ett "driftsstrakt, rejält, kamptokigt extremt svin" en regning oktober natt beskriver man honom bäst som "slaktaren från avgrunden" så där fick jag så jag teg för förra bloggen! Stefan å andra sidan älskar den hunden och det blir nog husses pojk, jag och Lya flyr när han är närmare än 5 meter, vi undviker närkontakt.....

Det finns ett ordspråk som säger "man får tycka och tänka vad man vill men man bör inte säga eller skriva vad man tycker och tänker..." gamla ordspråk är bra, de borde man rätta sig efter mer. Nångång ska det nog bli ordning på mej också, om inte annat så på hemmet. Tills dess skriver jag vad jag vill...

Onsdags-träningarna i trädgården, i folkmun kallat "buskträningarna i Kroka" har blivit en succé över förväntan. Underbara gäst-figgar har kommit och upplåtit sina kroppar och fler skydds-tränings-sugna än vi visste om att vi hade inom klanen har låtit sina hundar bitas. Jag gillar våra valpköpare, det är nåt visst med dem. Hemska uppfödarkärringen till trots, härliga, positiva och underbara valpköpare får vi ändå eller om det är tackvare..... En valpköparna stod med sin drygt ettåriga malle häromsist och sa, på sitt andra skyddsträningspass!; "tjaha, är det inte mer dom ska kunna i lägre skydd? då är det väl bara att skaffa licens nu och anmäla för det här ska vi nog klara...." och jag bara tycker det är så häftigt underbart! Det är det som är hundträning på bra nivå, se inga problem, tro på det du gör och våga prova! Ska bli så kul att se våra "buskisar" om de kommer sig ut på tävling! Och om de inte kommer sig ut så gör det heller inget för trots allt så tränar ägarna och de kämpar med det de har i snöret.

Jag kämpar också. Percy och jag har nu gjort 2 elitlydnadstävlingar. Det vill sig inte riktigt men vi är på gång. Jag känner det i luften, ge oss nåt kvartal till så har vi vårt eftertraktade SLCH, eller inte. Strunt samma vi har kul på vägen och han äter inga rottisar eller schäfrar, så man kan nog kalla honom en hyfsat välanpassad colliepälsboll!

Dagens boktips är Lotta Thells böcker, den första heter "utan en tanke" och den andra "i skuggan av värmen". I skuggan... har blivit filmatiserad och vi ska hyra den ikväll. Jag är inne på hennes 4e bok nu, alla är otroligt äckligt bra. i skuggan av värmen handlar om när hon jobbade som hundförare på Securitas i Sthlm samtidigt som hon tog heroin och träffade sin blivande man, en polis. Om man själv tycker att man har ett rörigt liv och känner sig lite på gränsen ibland så är det nada mot Lotta och hennes romanfigur "Eva". Hasselakollektiven får sig en rejäl kängspark i första boken och sen ett par lättare stötar i de andra och jag har alltid tyck det varit nåt skumt med "Hassela", om inte annat för de "expertrådgivare" som de anlitar -allt för skattepengar som jag och andra snällt betalar. Så härligt att läsa en fd knarkare och heronist som kallt berättar om hur hon blivit behandlad, att Hassela fortfarande får bedriva "behandlingsvård" övergår mitt förstånd efter Lottas böcker!

Ladan är nu FÄRDIG! I allafall så halvklar som den kan bli, hantverkarna har gjort sitt, jag har kluddat klart och nu är det bara det där "sista" kvar, det som aldrig nånsinn kommer bli klart ändå. En tidning var här och gjorde ett reportage om ladan och finansieringen kring den. En annan var här och fotade. Så vårt "lilla" byggprojekt var intressantare än vi trodde! Jag ska skriva nån "checklista" då jag fått distans eller i allafall en "undvik detta" -lista, om inte annat för att hjälpa andra dårar som tänker bygga en lada. Att bygga en lada är svårare än man kan tro, det är inte bara att smälla upp fyra väggar och slänga in lite halm, inte om man vill ha en lada med lite finess och finish... Jag ska försöka få upp lite bilder på den klara ladan inom kort...

Diffan är parad. Det hissnar lite att tänka på att vi ev snart kanske har Tessan dotterdotterdotter i lådan och få ut på nån knäpp fodervärd eller behålla själva. Ett hundliv är kort, en hundgeneration är hisnande kort. Så mycket att förvalta och så mycket man kan förstöra på kort tid... Nån frågade om utvärderingarna på kullarna vi gör, och krasst sett... ingen av våra kullar är HELT utvärderade, det är de inte förrän den dag ALLA är döda. Först då vet man ju vad alla haft och dött av och kan utvärdera om det var friskt eller inte....

Ville ni läst en glad och glättig blogg? Jamen jag SA ju i början att detta var fel place....

Några tankar efter en fjällvecka med en hund från Krokasmeden. (Gäst 091009)

Det hade gått ganska lång tid sedan vi träffade Tesla Tollare, även känd som Krokasmedens Idun. Därför var det väldigt spännande att få se vad som hade hänt med hennes utveckling sen sist. Hon och hennes matte och husse kom upp till oss i Umeå, för att vi sedan skulle tillbringa en vecka tillsammans i fjällmiljö i Hemavan, detta fantastiska ställe som åtminstone jag alltid vill återvända till.

Jag har haft en del funderingar kring Teslas bakgrund, beroende på att hon förra gången vi träffades betedde sig misstänkt likt ett vildsvin. Det första hon gjorde när hon nu kom till oss, var att gräva upp en gammal murken stubbe på vår tomt, och det tackar vi för, det var jätteskönt att bli av med den. Men jag undrar om det är normalt för en åtta månader gammal tollare. Lollo har säkert en bra förklaring, låt oss höra den !

Teslas första möte med vår nya familjemedlem Daffy, en colliehane på två och ett halvt år har hennes husse Johan berättat om i sin blogg så det hoppar jag över. Han har även beskrivit fjällvistelsen, men det känns som att jag kan komplettera den historien lite med min upplevelse.

För mej är det kantarellplockning som utgör en stor del av nöjet med fjällresan. Så vi drog iväg till ett av mina bästa hemliga ställen. Så särskilt hemligt är det visst inte, för där hade någon annan redan plockat, så vi hittade inte så mycket som vi hade hoppats. Medan Teslas matte Lena, jag och i viss mån min man letade kantareller, utkämpade Johan och Tesla en egen liten strid, ja, så liten var den kanske inte. De hade helt olika uppfattningar om hur man lättast tar sig fram i skogen bland ris, stubbar och omkullfallna träd. De drog hela tiden åt varsitt håll, och när Tesla rullade sig i gammal rutten svamp (har nån känt den lukten) och sen strök sig mot Johans byxben var måttet rågat kan man säga. Det hördes något om att det där talet om att det är så bra med hund för man kommer ut i naturen och kan gå på fina skogspromenader, det är bara "skitsnack". Jag tror att Tesla var väldigt billig just då, kanske hade man t.o.m. kunnat få bra betalt för att överta henne. Men som tur var lät det annorlunda på kvällen när Tesla var duschad och byxorna tvättade. Då var nog priset på Tesla uppe på en toppnotering.

Därefter blev det inte så mycket svampplockning för Tesla och hennes familj, medan jag och min man fortsatte att söka efter svamp och hittade också lite mer. Det fanns gott om kantareller i fjällen i år, men väldigt många som ville plocka dom.

Vi hade en mycket trevlig vecka, och jag hoppas det blir fler fjällturer tillsammans, det har ju blivit en tradition. Jag tar för givet att nästa gång är Tesla utbildad i kantarellsök. Som vegetarian uppskattar jag inte om hon kommer med en död kråka i munnen. Jag har förstått att det är en vanlig sysselsättning bland tollare, en del kanske har det som yrke, vad vet jag. Kan hon däremot visa mej vägen till ett bra kantarellställe, ska jag med glädje byta till mej det mot ett paket köttbullar, valfri storlek. Om Tesla klarar det blir hon SKCH och det är mycket finare än SVCH. Jag kan inte tänka mej att det blir några problem med det, för enligt Lollo är det "skitenkelt".

Nog har det hänt saker med Tesla sen i våras. Liiite lugnare, hon biter sig inte fast i kläderna och hänger kvar som hon gjorde då. Men tjuvaktig är hon fortfarande, strumpor, tröjor och andra persedlar försvinner lätt om hon är i närheten. Om hon då lyckas gömma sina fynd genom att t.e.x. lägga sig på dom, och man frågar henne om hon vet något om de saker som har försvunnit, svarar hon med en min som säger "kan väl inte jag veta, håll reda på dina strumpor själv ". Hon har också lärt sig bra saker och är fortfarande lika söt och charmig. Att hon har en enorm energi och en otrolig vilja är väl ingen nackdel. Tyvärr är det ungefär hundra mil mellan oss och Tesla så vi ses inte så ofta, men vi ser fram emot nästa gång vi får tillfälle att träffas.

Många Hälsningar / Elvy

Veckans funderingar.... (090925)

Jag tror jag trevande ska börja med ett "hänt i Veckan" blogg upplägg. Det är så f-t många som tjatar på att vi ska ta upp vår blogg, Jag har ännu inte lärt mej hur man "belastar" dom som klickar sig in på bloggen som gud glömde. Varför ha nåt gratis som man kan ta betalt för?

Jag har senaste tiden haft fullt upp att träna mej på att flyga helikopter. Måste säga att det går hyfsat, en ganska vinglig färd över nåt glastak som gjorde att flygläraren och några till ville hoppa i linor men annars inga missöden. Bra betalt för att spaka fläkten fick jag med, trodde ju man skulle betala för att LÄRA sig flyga fläkten!
-halva ladan betaldes med en säck 20-lappar som läraren hittade på taket som jag vinglade över, så nu var det bekymmret löst. Andra halvan betalades av EU-bidrag, arv och stulna pengar.

Lite småkonstigt känns det, lite "to be or not to be" Ladan nästan avbetald, varför ska man då föda upp fler små kräk? Vill vi ha mer kräk? eller får vi bara fram små beskedliga mähän?

Nu kommer dagens humor! Håll i er. En dag för länge sen flyttade jag till Göteborg. Där fanns en brukshundsklubb. På denna klubb fanns det schäferfolk. De hade hundar som vräkte sig ur bilarna, rensade parkeringen och gick med ragg tills de var färdigtränade och fick sin "belöning" -en tennisboll rätt ner i halsen. Skönt, för oss icke schäferägare då schäfrarna "belönades" det blev tyst ett tag på brukis då! Jag var lill-tjejen med tollaren. -Den där som inte dög för att bli antagen till appellkursen, eftersom jag inte tävlat appellen. Hm, blond, ung och dum ställde jag frågan "men appellkursen, ska man inte gå den för att SEN kunna tävla appellen?"-Nä, ditt pucko, appellkursen går man då man bevisat att man klarar av appellen. Hmm, smart tänkte jag och ville lära mej mer om kurssystemet jag aldrig fattat så jag blev lärare och fattar ändå inte. Med Orka försökte jag verkligen att stanna i både appellen och lägre klass jättelänge.

För det måste ju vara målet. Bli världsmästare i appellklass. Kursen som lär dej appellmomenten med din hund får du gå EFTER du blivit uppflyttad. Logik på hög nivå! Det mest skrämmande är att inget har ändrats på samma klubb sen -95 då jag kom dit! De har fortfarande samma krav, för att få gå en kurs måste du vara överkvalificerad för den, annars blir du inte antagen. Ska tipsa universitetet om detta. Ta inte in några studenter om de inte har doktorerat! Tänkt vad skattemedel vi sparar in -ingen lägre än doktor kan plugga och doktorerna kan underhålla varandra för några nya lär ju ändå inte vara kvalificerade att komma in, såvida de inte doktorerat i Lund eller Uppsala då!

Detta var tillbakablicken. De smarta bruksisarna tyckte alltså att man skulle klarat en klass för att gå kursen som skulle göra att man skulle klara klassen. Låter det lite som moment 22? Har ett moment 22 till här då! Samma människor tyckte att de allra
häftigaste, svåraste, värstaste hundarna var de som vräkte sig ur bilarna, gapade sig hesa på allt som rörde sig, skrek på planen och sen till sist ev tokkampade i en leksak medans husse eller matte släpade hunden upp till kombin på parkeringen igen. Ok tänkte jag då jag kom till storstan.

Hemma på landet hade vi aldrig sett dessa "svåra, driftstarka, kamptokiga, rejäla svinen" som bara de värsta förarna klarade av. De som var så skickliga att de stod ut med en hundj-ln som vräker sig ur bilden, skäller som en gris på allt som rör sig, inte kan gå i koppel och aldrig fått lära sig loss. Hemma på min gata i Falköping kallade vi dessa hundar för o-uppfostrade, inte "rejäla" inte "driftstarka" eller "svåra" utan rent och slätt "ouppfostrade." Nu har det gått drygt 15 år sen jag flyttade hit, nu är det inte schäfer och rottisar som vräker sig ur bilar, rensar parkeringar och beter sig allmänt sviniga så att de inte går att ha bland folk och fä. Nä, nu är det mallar.
Nu är det skillnad på malinoiser och malinoser. Det finns en sort som är "mesiga, föriga, hanterbara" sen finns det en annan som är så "driftstarka" att de andra bleknar i jämförelse. Det har inget med uppfostran eller hantering att göra kan man läsa sig till på nätet. En rejäl malle har jag fått lära mej; Har mycket sociala brister, eftersom den måste skälla ut både folk och fä i tid och tid, den har kamplust (vilken malle har inte det??? skillnaden är om man frossar i den eller inte....) eftersom den tokkampar i allt och alla hela tiden, -fräckt va??? Den äter upp hus och hem och tapeterna ligger i parketten. -Detta eftersom den är så DRIFTSTARK, -inte för att den är sönderstressad och har minimalt med hjärnceller som HÅLLER IHOP!

Jag är ganska sugen på att läsa en kurs på psykologiprogrammet på universitetet. Vad är det som gör att vissa måste hävda att just deras ras är så förbannat svår att INGEN annan klarar av den? Och om dom mot förmodan gör det och desutom gör det bra så beror det på att de fått ett B-exemplar. Inte den där SVÅRA, driftstarka rejäla hunden. Vi har sett EN svår, rejäl hund här. Det var Stefans Yxe. Han hade allt det man vill ha, plus lite av det man inte vill. Han hatade allt och alla utom dem han älskade, dem gjorde han allt för, han skulle t o m döda för dem han älskade! Yxe var en hund som bet först frågade ev sen. Han var både utbildad MP-hund, Polishund och Väktarhund. Han var en hund som väldigt få redde ut och som Stefan fick eftersom han var den ende som kunde hantera Yxe efter flertal returer och bett. Yxe hade varit en suverän kravallhund, mindre lämpad i andra sammanhang! Detta var en hund som man fick passa på jämt!

- Jag har lite svårt att ta folk på allvar som hävdar att dom har så "driftstarka och rejäla hundar" att det inte går att uppfostra dem. Jag vill inte ha såna valpköpare. Jag vill ha ödmjuka valpköpare som säger att de ska göra sitt bästa för att få kontroll och styrning på sin hund så att de kan starta appellen utan kursen. De som har hundar som vräker sig ur på parkeringar, gapar på folk och fä, som skriker på appellplanen och som tokkampar i allt som rör sig är inget jag impas av. Nä, snarare tänker jag "stackars sate som inte ens kan få normal ordning på sin hund, snacka om att ha tagit sig vatten över huvudet -en pappillon hade passat den hundföraren bättre! eller ta en grundkurs vet jag!, appellkursen är du ändå inte kvalad för" :-D

Anledningen till DAGens blogg var igentligen inte det som jag blabblat om. Nä. En vän har blivit ANMÄLD till SKK. Hujeda mej. Saga är anmäld och på länken nedan kan ni läsa varför...

http://torboldtskennel.spaces.live.com/

Jag ska verkligen söka psykologikursen nu. Jag känner helt klart att jag behöver den för att förstå.... eller.... KAN NÅN FÖRKLARA FÖR MEJ VAD DET ÄR FÖR FEL PÅ FOLK????? Hur j-a sjuk kan man vara för att vara bland oss andra??? Ingen annan som blir mörkrädd???? Jag är det!!!! min nästa blogg börjar "det var en mörk och kulig natt.....

SM-reflektioner (090902)

Nån ville att vi skulle reflektera lite efter SM:et och det gör vi gärna.

Vi börjar med Stefans och Akitas prestation för det är flera som undrat vad som hände. Det undrar vi också, vi kände inte igen lilla Akita och det finns inte mycket att skylla på förutom att hon är en hund. En hund kan ha dåliga dagar eller vara nedsatt av andra orsaker. Hon har tidigare haft en låsning i nacken och Stefan har inte tränat nåt skydd med henne i sommar av den anledningen. I god tid innan SM var vi och behandlade låsningen och sen har vi försökt träna henne på allt det andra istället. Skyddet har hon varit jämn och säker på innan. Vi vet alltså inte vad det är med henne... men vi har ringt och beställt tid för fullständig genomgång av henne hos veterinär, inklusive röntgen mm. Är det så att hon har nån låsning eller skada så får hon bli en glad pensionär och är det inget fel på henne så kanske hon får starta nån mer skyddstävling, eller kanske inte. Ett "misslyckat" SM är inget man dör av eller jorden går under för...

Arrangemangsmässigt mässigt var detta SM suveränt. Bra publik-läktare, bra ordnat för de tävlande, bra information, bra med stånd att shoppa loss i och andra att handla BILLIGT kaffe och mat i. Sen gjorde det inget att det utlovade ösregnet höll sig nästan helt borta, iallafall medans tävlingarna pågick! Tack Falkenberg och övriga klubbar i Halland, vi hoppas att ni snart gör om detta för ni gjorde det riktigt bra!!!

Figuranterna i svenskskyddet skötte sig bra och Jörgen som gick på alla de "tunga" momenten gjorde ett kanon-jobb.

Det var en enorm uppslutning av Krokiga ägare med hundar. Vi hann inte prata och se så mycket av alla som vi velat men vi hoppas vi snart ser er igen! Det är alltid lika trevligt att träffa alla underbara valpköpare!! Som vi sa till några på SM -vi hoppas att vi snart kan sitta ringside och hejja på några egenuppfödda! Det gör inget om det bara blir jag, Lya och Stefan i klacken (för att de Krokiga tävlar naturligtvis!) jag lovar att skrika högt -att Lya kan vara högljudd VET vi. En av de kaxigaste valpköparna sa att vi ger 17 i kennelmästerskapstävlingar på kennel-läger, vi kör kennelmästerskapet på det riktiga SM:et istället så blir det lite mer prestige i det :-D

Skandaler var det naturligtvis också. Inget SM utan skandaler och annan skit! Allra värstaste saken som hände var att nån mycket liten och små-aktig människa anmälde Magnus med Gere för att hans hund såg stel ut på lydnaden. Detta innebar för Magnus att han fick göra ytterligare en veterinärbesiktning strax innan han skulle in på planskyddet. För er som inte tävlar hund så hör till saken att ALLA hundar veterinärbesiktigas INNAN SM börjar. Således hade alla genomgått en besiktning på fredagen och gått igenom denna. Sen är det DOMARNAS sak att skicka av tävlande med halta hundar från planen eller se till att de undersöks innan fortsatt tävlande, ingen av lydnadsdomarna hade reagerat. Magnus ledde ganska stort inför planskyddet och vi tror inte att människan hade anmält honom om dom inte lett stort.... Kan man inte ta dom på planen så anmäler man tydligen, kul om detta blir nya grejjen inom skyddet :-/ Man får tycka vad man vill om detta och visst kan man "roa" sig med att anmäla konkurrenter om man nu har nån sjuk läggning. Men det är genomruttet att göra detta innan man ska in på planskyddet. Som väl är kan man aldrig anmäla nån annan anonymt och den som blivit anmäld har rätt att få reda på vem som anmält, detta har jag tipsat Magnus om ;-)

Om det nu var av "omtanke" för hunden så pratar man väl med ägaren direkt och hör efter om det är nåt fel på hunden? Jag har sagt det förr, jag hade eventuellt, kanske, möjligtvis kunnat förstått att folk beter sig som smittade av gris-snuvan OM det vore en massa vinstpengar i potten. Nu är det inte det, det kostar bara en massa i tid, pengar och intresse att hålla på. Då kan man väl unna andra framgångar och gå hem och träna mer om man själv vill vara bättre? Hut går iallafall hem som dom säger på slätta, Magnus och Gere fick sitt Guld -igen. Tvåa i skyddet blev Ralf och Harry och Trea blev Frida med sin Best. Alla dessa visade på fint och bra skyddsarbete så de är väl värda sina medaljer.

Mette och Bengt från Lerum gjorde verkligen en dagens-dubbel på SM, samboparet tog hem Guld och Silver i söket och det var väldigt roligt! Framförallt är vi xtra glada eftersom ett av Orka barnen är med i samma sökgrupp som dessa två duktiga sökisar, känn ingen press.....

Ann-Sofie med sin Kelpie gjorde en enorm upphämtning på lydnanden i spårhundsgruppen och vann den. Det är också jättroligt eftersom Ann-Sofie är en gammal kändis, hon har deltagit på mängder av SM och var väl värd ett Guld! Anton som ska bli pappa till Krokas nästa tollarkull gjorde också en strålande lydnad men tyvärr hade de tappat för mycket på uppletandet. Många nollor och femmor var det på uppletet....

Jag såg aldrig uppletsrutan för vår avkomma är i sin värsta trotsålder, men enligt rapporter såg rutan enkel ut och stora fina föremål. Men SM är alltid SM, den publikväggen man har i ryggen kan ge väldigt konstiga vindar vilket det verkade ha gjort, ingen hund på hela SMet tog 4st föremål!!!. Sen är det alltid skrattretande att läsa överallt på hundforum och andra ställen på nätet så här efteråt (speciellt då man själv varit hang-around själv) att experterna vid tangentborden (och även de experter som satt på läktaren -varför sitter de på läktaren år efter år om de är så grymma själva???) inte kan förståååå hur de kan kvala in på så höga poäng och sen inte göra nåt liknande på SM. Nähä, det kan jag förståååå för det räcker att ha stått ringside med ögonen öppna för att inse att bedömningen är inte densamma, publiktrycket och störningarna runt är inte detsamma, de flesta bor inte i hemma utan i stuga/husvagn etc alltså blir inte vilan/sömnen innan densamma, varken för hund eller förare. Så det är många orsaker till att det kan skilja mellan kval och uppnådda poäng på mästerskap.

SM är EN tävling där nästan allt ska stämma och de andra misslyckas för att man ska ta medalj/vinna. Så har man nu ont av att det blir enormt höga kvalpoäng så finns det faktiskt några saker man kan göra åt saken, att gnälla över att andra fått bättre poäng än man själv gör ingen nytta om det nu är SM man själv vill ta sig till.... Man kan träna och tävla mer inriktat för att nå till SM. För det är sant att det faktískt är en prestation att bara ha tagit sig dit. Förringa inte dem som gjort det! Jag är imponerad av er alla som deltog i år, för jag vet hur mycket tid, träning, engagemang, bra träningsvänner m m som ligger bakom ett kval!

Nästa år.... vill jag verkligen vara med med K-Orkisen igen, man blir lite träningssugen då man varit hang-around... För trots allt är det ett roligt intresse vi delar, vi som håller på med våra bästa vänner!

Sommar-rea på tollare

Krokasmedens Idun föddes 16 december 2008 och flyttade hem till oss, matte Lena och husse Johan, i Lindome utanför Göteborg den 15 februari 2009. Idun skall, enligt den fornnordiska mytologin, föreställa ungdomens gudinna - hittills har inte hennes gudomliga sidor visat sig speciellt ofta, så valet att kalla henne Tesla till vardags känns än så länge rätt.
Tesla har en till synes oändlig energi och upptäckarlust, hon lär sig saker med en rasande fart och är extremt social. Det är dock inte alltid lätt att kanalisera energin åt det håll vi helst skulle vilja, upptäckarlusten har vid flera tillfällen tagit henne långt ifrån vår trädgård på egen hand, hon lär sig precis lika snabbt hur man driver husse och matte till vansinne som hur man ska göra för att få leksaken eller godiset, och det är nästan omöjligt att låta henne träffa nya (eller några alls) människor eller hundar för att hon blir så uppspelt.

Framtidsplanerna är just nu väldigt luddiga. Tiden får utvisa vilka aktiviteter som passar hunden (och oss) bäst, och vilken ambitionsnivå vi lägger oss på. Än så länge har vi mest bara hunnit med vardagsträning och en valpkurs. Vi har provat på att spåra lite i skogen och det verkade finnas intresse både från hundens och vår sida att fortsätta med det. Planer finns på att prova på agility framöver, och hon visar (förvisso under väldigt korta ögonblick) viss potential till att vilja göra som vi säger, så det kanske finns någon form av lydnadsträning i framtiden också.

..det vill säga ifall matte och husse inte hamnar på hispan eller någon annan institution på grund av komplett mental kollaps innan hunden blir tävlingsklar. I förebyggande syfte, för den dagen då vi inte längre klarar av vårt förskräckliga monster, har vi skrivit en liten manual till de nya ägarna.

-----------------------------------------------------------------
Gratulerar till ditt val att överta vår Turbo-Tezla™! För att du ska få ut det mesta av din nya familjemedlem medföljer här några enkla och praktiska instruktioner.

Handhavande
Var noga med att hunden alltid finns inom synhåll. Enklast sker detta genom att ständigt ha hunden kopplad (lämpliga artiklar se "Tillbehör"). Skulle hunden av någon anledning försvinna utom synhåll (kopplet för långt, halsbandet trasigt eller öglan glider ur händerna), se till att så snart som möjligt återställa avståndet till det normala (lämpliga åtgärder se "Felsökning").

Vid vistelse utomhus kan hunden råka samla på sig delar av omgivningen som inte är lämpliga att ha inomhus. Se därför alltid till att noga genomsöka framför allt hundens mun efter främmande föremål före varje inpassering. (Se även "Skötselråd".)

Även inomhus används med fördel någon form av okulärbesiktning av hundens aktiviteter vid alla tillfällen. Försäkra dig om att du alltid har fritt synfält från din egen position till hundens alla möjliga positioner för att undvika onödiga överraskningar.

Skötselråd
Vid kloklippning rekommenderas en personalstyrka på minst tre personer. En kan då hålla hunden någorlunda still, en kan hålla hunden distraherad genom ett konstant godisflöde och en kan fokusera på själva klippningen. Räkna med att det tar upp till tre veckor att avverka samtliga klor, förutsatt att minst ett försök görs per dag.

Hunden bör gås igenom varje timme efter fästingar (används så kallat "fästingmedel" kan det räcka med varje kväll). Var beredd på att plocka två eller tre per dag om hunden vistas utomhus över huvud taget.

Tänderna får naturlig motion genom ett ständigt tuggande på lösa (eller fastmonterade) föremål både inne och ute, men viss tillsyn kan ändå behövas för att rensa bort träflisor, gummibitar, djurspillning, växtdelar och andra restprodukter från tuggprocessen.

Tillbehör
Vid leverans följer ett (1) halsband och ett (1) koppel med hunden. Var noga med att tillse att ditt exemplar har den senaste hårdvaran och inte en äldre modell. Enklast syns detta på detaljer såsom metallöglan i halsbandet - börjar den uppvisa tecken på materialutmattning (till exempel en oval form) redan efter ett par dagar bör utrustningen uppgraderas snarast.

Skulle detta krävas, eller originaldelarna av någon anledning slitas ut, finns nya att köpa i närmaste hundtillbehörsaffär. Var dock noga med att uppge en matchvikt på minst 300% av den riktiga för att vara säker på att få med dig tillräckligt kraftiga eftermarknadsdelar hem.

Som extra tillbehör (medföljer ej) finns för transport av hunden i bil speciellt utprovade hörselskydd. Rekommenderas för alla personer med fungerande hörsel som även i fortsättningen vill behålla den.

Garanti
Hunden omfattas efter överlämnandet av vår generösa "Runt Hörnet-garanti". Skulle problem uppstå efter att hunden passerat närmaste vägkrök eller gathörn garanterar vi att vi aldrig sett eller hört talas om er - eller hunden - förut. För problem som uppstår innan dess hänvisar vi er vänligen till serviceavdelningen på andra sidan kröken.

Felsökning
Symptom: Hunden ej inom synhåll utomhus.
Möjlig orsak: Halsbandet har gått sönder eller saknas helt.
Åtgärd: Genomsök närmaste skogsområde efter hunden. Tag med köttbullar.

Symptom: Prasslande ljud inomhus, hunden ej inom synhåll.
Möjlig orsak: Hunden har hittat en bokhylla.
Åtgärd: Lokalisera källan till ljudet för att hitta hunden. Tag med tejp och klister.

Symptom: Krasande ljud inomhus, hunden ej inom synhåll.
Möjlig orsak: Hunden har hittat en blomkruka med leca-kulor.
Åtgärd: Gör dig av med alla krukväxter snarast.

Symptom: Dunsande och/eller malande ljud inomhus, hunden ej inom synhåll.
Möjlig orsak: Hunden har hittat ett skoställ med skor.
Åtgärd: Placera alla skor på säkert ställe såsom bankfack eller låst skåp.

Symptom: Total tystnad inomhus, hunden ej inom synhåll.
Möjlig orsak: Ögonkontakten med hunden har av någon anledning brutits.
Åtgärd: Genomsök huset efter hunden. Fokusera på soffor, sängar och andra platser där mjuka textilier (även smutstvätt) förvaras. Tag med nål och tråd.

Symtom: Hunden svarar ej på kommando.
Möjlig orsak: Hunden är upptagen med annat.
Åtgärd: Vänta tills hunden inte är upptagen och försök igen.

Symptom: Träflisor eller andra växtdelar kring hundens förvaringsplats.
Möjlig orsak: Hunden har tagit med sig delar av naturen in.
Åtgärd: Tillse att hundens mun alltid är tom vid slutet av promenaden.

Symptom: Delar av inredningen saknas eller har fått ny form.
Möjlig orsak: Hunden har befunnit sig utom synhåll inomhus.
Åtgärd: Försäkra dig om att aldrig mer släppa hunden med blicken.

Symptom: Händer, armar eller ben fastnar i hundens mun.
Möjlig orsak: Hunden har inget annat att tugga på.
Åtgärd: Ge hunden något annat att tugga på. Fort.

Symptom: Hunden imiterar en ostkrok i ditt knä, på rygg och med nosen i ditt armveck, rosslar och snorar.
Möjlig orsak: Du har lyft upp hunden för att öva avslappning i TV-soffan och hon har äntligen somnat.
Åtgärd: Höj ljudet på TV:n och passa på att njuta

Malinuttflicka med tillbehör!
Malinoistik på drygt 1 år säljes med tillbehör (2 trasiga filtar som du kommer kunna återanvända som fiskenät, koppel och en bucklig matskål). Hon är grundutbildad i spår och sök (fast blandar och ger ganska friskt), biter och släpper bra (om man inte tittar henne i ögonen) under påbörjad skyddsträning samt kommer när man ropar (om hon inte har nåt bättre för sig). Hon tar alltid snabbaste vägen från A – B, och det finns två lägen; 0 eller 200. Låter sig hanteras så länge det inte handlar om kloklippning eller nåt annat läskigt. Lättfödd och billig i drift.
Ja så här skulle en annons på blocket kunna se ut i dagslägetJ Grappa är inne i en period där hon testar av sin matte lite. Kollar liksom hur mycket allvar JAG lägger i det jag säger till henne. De senaste dagarna har vi haft ett par diskussioner om inkallning, matvanor och skor i hallen. Hon har dessutom kollat av om hon verkligen MÅSTE låta mig klippa hennes klor och kolla henne i öronen, vilket hon glatt gått med på innan. Matvanorna som vi diskuterat är framför allt av den mer hårdsmälta typen. Igår kväll på sista rastrundan rasslade det till när hon gjorde ifrån sig på ett sätt som fick mig att titta lite närmare på högen. Döm om min förvåning när jag såg en liten hög singel från hundgården blandad med liiite blå yllefilt. Jag visste ju att hon roar sig med filtarna och gnager på liggbordet, men jag trodde nog inte att ens hon skulle sätta i sig småsten! Det blev en orolig natt för matte som vaknade flera gånger och lyssnade ifall det lät som att lilla hunden behövde ut och skita mer sten, eller inte mådde bra. Vid 05.15 gav jag upp mina försök att koppla av och gick ut för att kolla vad som skulle komma ut härnäst. Det blev ett par stenar till, och sen vanliga kottar! Hurra, äntligen kunde jag gå och lägga mig i lugn förvissning om att det inte var totalstopp i malinuttenJ. Med facit på hand skulle jag lyssnat på Ulf som redan igår kväll undsläppte sig kommentaren; ”- Säg vad som inte har passerat det systemet utan problem” , varpå han efter ett par tröstande klappar på axeln vände sig om och somnade som en stock.
Idag har vi firat midsommar på grillkalas hos goda vänner, och Grappa har suttit i allas knä och pussat alla som har tillåtit henne i ansikte och öron. Vi har packat bilen för tidig avfärd mot Norge imorgon bitti. Där väntar en veckas sökträning för oss på norska belgarklubbens bruksläger i Rolf von Kroghs grupp och det ska verkligen bli toppen!
Hoppas att ni alla har haft en skön och glad och stenfri midsommar. Grappa har nu knutit sig för kvällen och det ska matte göra med.
Undrade ni om priset på den otäcka lilla hunden i annonsen? Hon blir din för 3.4 miljoner, prutat och klartJ

Blogg 12
Som de flesta vet så stängde vi ner vår Blogg för ett tag sen. Vi tog helt enkelt ett gemensamt beslut hemma att det fick vara nog. Bloggen hade vi framförallt för information och service till valpköpare och eventuella spekulanter men även för de släktingar och vänner som bor långt borta. Vi ville att de som ville kunde följa vår vardag och få en inblick i tankar, idéer, beslut och händelser i det galna hemmet borta i Kroka. Uppenbarligen var det en mycket populär blogg för det är många som bett oss att ta upp den igen....

Vi bestämde oss att den dag hela E-kullen var friröntgad så skulle Lollo börja blogga igen och det är vad vi har lovat de som tjatat.

Tyvärr kommer det nog aldrig att hända för vi har ändrat oss! Vi har upptäckt att livet och uppfödningen är bra mycket enklare utan en blogg. Vi kan ha veterinärer hemma utan att bli anmälda, vi kan ta avelsbeslut utan att ge några förklaringar och bakgrundsfakta om hundarna i linjerna, Lydia kan stjäla snickers på ICA utan att BVC knackar på dörren och vi kan finasiera våra projekt med vilka lån, trissvinster, stulna och surt förvärvade pengar som helst utan att det behöver bli något stort samtalsämne för hundklubbs folk. Livet i Kroka har blivit bra mycket lugnare och vi har all tid i världen att måla Lador, snickra valpbås och träna hundar. En och annan valp hinner vi pussa på också mellan alla projekt ;-) Det är trist att man inte ska kunna ha en öppen blogg där man är ärlig med hur man resonerar och tänker utan att såna som inte tycker lika eller tycker om oss får psykbryt... Men nu är det som det är och alla kan ju fundera ett slag på vem som förlorar mest på att vi inte bloggar ;-) Ska bli MYCKET intressant att se om E-kullens hd/ed resultat kommer bli inlagda på en massa andras hemsidor :-D oddsen är väl oändlighet mot 1. Vi vill passa på att skicka en tacksamhets tanke till alla som tog bort knäppskallens inlägg eller bemötte det som det förtjänade, 99,9 % av hundfolket är superbra!!!!

Hela E-kullen, som uppnått röntgningsbar ålder, är nu alltså friröntgad och inte bara FRI utan SUPER FRI. Själva har vi inte sett nån Bruks-schäfer kull med 6 eller fler individer där ALLA har A och UA, och då kan vi säga att vi har slått en hel del på Lathunden, Avelsdata och Hunddata i jakt på avelsmaterial. Om nån sett nån sån Superkull innan så meddela oss, kan vara intressant framöver om mentalitet och annan sjukdomsbild också ser bra ut!!! Och nu ska vi berätta en hemlis, L-kullen är till 3/4 samma genetik som E-kullen. Samma pappa, Fantastiska Trisse, och Tazza är mamma till E-barnen och Mormor till L-barnen! Tillkommer gör Cutas pappa Yngve och slår man på honom och det han har bakåt i stamtavlan så ser hd/ed statistiken mycket fin ut....Så om VI tror på vår L-kull? Självklart, annars skulle den inte legat i valplådan! Bäst är ju att tro på statistik och fakta när man tar avelsbeslut och det är så vi resonerar. Är vi tveksamma tar vi hjälp av nån som kan/vet mer och i E-kullens fall var det bra råd vi fick av experterna för hade andra fått som de velat hade super-kullen inte funnits! E-barnen ska snart MH-beskrivas också och det ska bli mycket intressant för vi upplever att det är en ganska jämn kull, känns bra att alla kommer på samma dag och plats, det ger mest för OSS som uppfödare....

Ladan är snart klar och snickarna har lämnat gården. Det är lite inredning och värmeinstallation kvar att göra men det bli inom nån vecka eller två. Just det, putsen ska målas vit också, och det tog tydligen Lollo på sig att ordna i ett svagt ögonblick. Kan inte ha varit då hon stod med Falurödfärg rinnandes längs armarna iallafall. Ladan är struken med Falu ett helt varv till och det gick trots allt hyfsat fort, iallafall så här i backspegeln :-/ Snygg bonnabränna och häftiga armmuskler har hon fått på köpet....

Vi kanske fortsätter med nån enstaka "mellanblogg" som i mellanmjölkens land blir såhär diplomatisk och politisk korrekt. Inga större skandaler, sandaler eller kängor kommer att utdelas och ventileras, ej heller tankar och tips. Dom kommer vara förbehållna våra valpköpare och vänner, just det Dem vi igentligen startade en blogg åt för 4 år sedan!!!

Vid det målarkluddiga Tangentbordet satt vi och knåpade ihop detta ihop med en Percysnok mellan/ Lollo och Stefan

Blogg 11
Så har vi då äntligen efter lång väntan träffat och umgåtts med ett litet vildsvin från Krokasmeden. Jaja, jag vet att Krokasmeden inte är en svinfarm utan en kennel. Lollo hävdar ju med bestämdhet att Percy är far till alla barnen. Hon har förmodligen en anledning till det som bara hon känner till. Jag har en annan teori som jag tror mera på. Åtminstone när det gäller I-kullen...

Vi har tillbringat en hel del tid med att gå på skogspromenader tillsammans med en liten Tollarflicka från Kroka. Där ute i skogen satte hon igång att gräva, böka och rota så att mossa och jord sprutade flera meter omkring henne. Målet var att hitta färska rötter att gnaga på. Exakt så gör vildsvin. Hon är väldigt snabb på att nappa åt sig en tulpan, en knopp, blomma eller blad från Rhododendronbuskarna. En maskros är också ett gott tillskott i kosten. Även detta stämmer in på vildsvinens beteende. De äter gärna olika växtdelar.
Percy är ju en collie, och jag har aldrig sett en collie bete sig på det sättet, därför skulle nog lite släktforskning vara intressant.

Jag är inte förvånad över att denna husse och denna valp fann varandra. När jag läste husses beskrivning av valpens karaktärsdrag och egenheter kändes det bekant. Han använde uttryck som enveten, viljestark, inte lyda order, lösa utmaningar på sitt eget vis. Eftersom jag har levt tillsammans med denna husse under hans första tjugo levnadsår,
insåg jag att uttrycket "olikheter dras till varann" är en myt, däremot är det talesättet "sådan husse sådan hund" som ligger sanningen närmast. En övertygelse som blev allt starkare under veckan som gick.

Vi var också med på en lektion i hundskolan. Det var mycket intressant att se hur man jobbade där. Har läst att det finns dom som tror att denna valp och hennes matte och husse kommer att bli kursettor. Mycket hinner ju hända innan kursen slutar, på den här lektionen var dom inte bäst i klassen. Det var nämligen två busiga elever som hade platserna bredvid varandra, och så fort den ena lugnade ner sig hittade den andra på nåt kul bus. Det var med andra ord full fart hela tiden. Men kul att se på var det.

Just för att den här valpen skulle bli medlem i vår familj blev vi tipsade om Krokasmedens hemsida. Vi kunde då följa kullen från första dagen. Så småningom började jag titta in på andra hemsidor via Krokasmedens länkar. Detta har jag haft stor glädje av. TACK alla ni hundägare som lägger ut bilder på, och bloggar om era hundar och livet med dom. Det finns jätteduktiga fotografer bland er, men så har ni också härliga motiv att jobba med.

Jag har lärt mej en del, men det är mycket som jag inte alls förstår. I min värld blir man nedflyttad till något lägre, men i hundvärlden blir man uppflyttad till lägre. Jag finner inte logiken i det. Nya ord, t.ex. Korning och Mondioring, vad är det? Tur att Google finns. Vänstervarv som en del "raljerar" om vad betyder det? Sen är det alla koder, A, C, WT, HD, ED, MH, det enda jag förstår är UA. När jag läste SVCH tänkte jag att det var en diagnos liknande ADHD eller nåt sånt. Men när Lollo blev överlycklig och gratulationerna började strömma in förstod jag att det var en feltolkning av mej.

Den veckan vi tillbringade med vildsvinsvalpen var jättetrevlig. På dagarna fick vi rå om henne ensamma när matte och husse var på sina jobb för att tjäna ihop till sitt levebröd, så vi lärde känna valpen ganska bra, tror vi i alla fall.
Vi har också fått vistas i en underbar miljö. I skogen som finns alldeles utanför tomtgränsen är det gott om stigar som passar bra för hundpromenader. Man kan gå genom en trollskog och komma runt en liten sjö som passande nog heter Småsjön. På hemvägen passerar man hästhagar och mossbevuxna stengärdsgårdar. Riktigt , riktigt fint är det.
Jag skulle kunna tänka mej att bo i de trakterna om det inte vore för fästingarna, mördarsniglarna och tvestjärtarna. Huvva, dom är inte roliga.

Vi tror att Tesla Tollare kommer att växa upp till en jättefin hund och bli en helt underbar kompis. Dessutom är hon ju så söt och charmig. Jag lovar att om hon någon gång får "diagnosen" SVCH då vet jag vad det innebär.

En sak vi blev helt klara över under den här veckan är att en Tollarvalp är ingenting för oss gamlingar. Men om du Lollo har nån halvgammal, färdigfostrad Tollare som av en eller annan anledning behöver byta miljö kan du väl höra av dej.

Blogg 10
Här kommer en gästblogg från Gadd (Gladiator)!

Gadds 1:a år=
Gadd är ju som de allra flesta vet en hund med extra av allt, och kan garantera att detta inte är en underdrift!!
Att jag var den (idioten??) som föll för monstervalpen var väl inte helt oväntat även om man blivit liiite trött på kommentaren "du vill ju ha en sån här hund" då Gadd haft sina galna upptåg för sig!

Att mer erfaret bruks och skyddsfolk tittade på Gadd som valp och sa; "Alla utom den där kan vi tänka oss" var inget som avskräckte denna bimbohjärna inte, utan skakade av mig dessa kommentarer med en axelryckning och sa nåt i stil med;"De har väl aldrig sett en riktig hund förut".... Det hade uppenbarligen inte jag heller!!

För första året med Gadd har varit det mest omtumlande, utmanande, ångestladdade och ljuvliga år jag upplevt med en hund! Vi har hunnit gå igenom en del under vårt första år tillsammans, det flyttade in en lagom kaxig valp som från dag nummer ett testat gränserna - om och om igen!!

Och med Gadd kom det lite extra i paketet, här handlade det "inte bara" om att lära sig umgås med människor och hundar, inte tugga saker och bli rumsren!

Här fick man oxå lära sig att man behöver INTE få ett hysteriskt dampanfall för att någon går förbi ens staket och man bör INTE svara upp mot sin matte då hon säger ifrån, man behöver INTE äta minst en strumpa per dag, man behöver INTE försöka bita sin matte för att hon ska klippa klorna, man behöver INTE tvångstackla den äldre kelpien i huset - eller barnen, om matte kastar en leksak eller apport bör man komma in med den och man behöver INTE köra ärevarv i
40 minuter runt den väldigt arga matten!!

Massa energi i denna kreativa lilla kropp i samband med en matte som jobbat massor, och haft en del tidsbrist då jag även har två söner, en på 1,5 år och en på 2,5 år gav en hund som var ganska understimlerad och lättstressad!

Motion har alltid funnits men träningen kom inte igång förrän Gadd var ca 10 månader, innan dess har vi gjort nån grej här och nån grej där men aldrig fått upp någon regelbunden träning....

Vi bor dessutom på en ö i skärgården vilket sommartid är ljuvligt, på vintern är det dock väldigt tomt och lugnt på ön vilket ju inneburit att Gadd inte sett eller utsatts för speciellt mycket...
Första gången man inser hur mycket man får gratis av att "bo i stan" med hund - där är det ju inte så ovanligt att man ser en cykel, barnvagn, folk och hundar menar jag!

Detta har ju dock ändrats med att våren kom - då alla människor och störningar landade utanför vårt staket så att säga - i kombination med könsmognad!! Inte lika kul... MEN inget ont som inte fört nåt gott med sig, trots alla extra saker vi får jobba på så kan jag faktiskt inte tänka mig ett liv utan denna galna mallenäsa!

Köpte Gadd för att ha honom som tjänstehund då jag arbetar som väktare och detta är en uppgift jag tror Gadd är som klippt och skuren för!! Om jag bara får honom att hålla sig i skinnet he he....

Han älskar barnen, även om han är lite för bufflig ibland för deras smak... Han vill inget hellre än att sitta i knät på sin matte och kela - helst hela tiden!!
Hussen är oxå rätt ok tycker Gadd - om inget annat är han kul att rivstarta på i soffan!

Detta är verkligen mattes oslipade diamant!

Brukar ju säga att om man kör ferrari får man räkna med att det slirar lite ibland...

En hund som är väldigt social, alltid trevlig med andra hundar, har en enorm arbetslust och arbetskapacitet, hade tänkt köra svenskskyddet med honom men inser att tiden inte riktigt räcker till för att träna alla övriga grenar som ingår så därför har jag bestämt mig för att satsa på Mondioring - något jag tror passar Gadd alldeles utmärkt och som jag tror vi kan få nytta av även i jobbet!

I övrigt så har vi börjat träna välbehövlig lydnad, vi miljötränar en del och har spårat lite litegrann, han verkar ha en grym näsa oxå! Och Gadd har en massa duktiga syskon som både tränar massa och en som tävlat, detta är ju superkul och ger en liten gnista för i mitt ordförråd finns ju inte ordet "omöjligt"...

Men bara lugn, tror mig hittat bruksanvisningen till denna ferrarimotor så i framtiden blir det nog åka av!

Önskar alla en riktig skön sommar, spana gärna in vår egen blogg om vårt crazy liv på www.hundarna.com

//Eva G & Gadd

Blogg 9
090521 Krokas Blogg
Vi har en underbart härligt liten (okej, kanske inte så liten längre :) ) "Röd Ettermyra" som jag efter mycket tänkande och funderande över stamtavlor och användningsområde angrep Lollo för att få hem till oss. Grunden låg i att vi bestämt oss för att skaffa en tik, så under en längre tid letade vi kommande kullar och kollade stamtavlor och hundar. Vad vi dessutom var ute efter var en hund som var intresserad av att arbeta, då vi tänkt använda henne i jakt och viltspår. Så det blev viktigt för oss att kommande valps föräldradjur verkligen visade att de gillade att arbeta, och efter att ha plöjt information om Orka och fått träffa Simson så var valet verkligen inte svårt. Nu gällde det bara att komma med i valpkön och att det föddes några tikar i kullen. Vi stod inte som första intressenter.

Idag har vi vår "Röda Ettermyra" :) ett namn som hon tilldelades efter att ha terroriserat Whirre i tid och otid. Idag skulle vi nog snarare kunna kalla henne "Röda Faran", "Orkanen" eller "Blötdjuret". Hon är full med fart men med en helt underbar nos. Den tillhör i och för sig den lite mer spetsiga modellen, men formen spelar ingen roll när hon vet att bruka den så underbart suveränt. :)
Hon har redan imponerat på ett par domare i spårskogen, de har verkligen sagt många superlativ om hennes arbete och vill se mer av henne i skogen. Trots andra intressen så kommer vi inte att ge upp spårandet, för det är riktigt kul. Det går ju faktiskt Viltspårs SM också. kanske är vi där en dag med. Men först ska vi bygga vidare på jakten. Tyvärr Lollo och Stefan, ni får vänta lite till innan vi försöker oss på uttagningen till SM i Viltspår. :)
Nu får jag det inte lätt. men jag får muta er med att säga att tankarna på brukset gror också. Men sedan har vi jakten. och den drar. Morgan har dessutom ett viltintresse så vi bör kunna få till något även där framöver.

Vi har haft mycket kul åt att det varit många diskussioner gällande brukshund och jakthund. Ja, som ni kanske börjar ana så är vi jaktintresserade och har köpt en röd tollare från en "brukskennel". Så ska man hårddra det hela så borde Morgan inte alls gå på blodspår, men bruksspår är helt ok. ELLER?!

-Hua, hur ska nu detta med jakt och viltspår avlöpa?

- Tja, själva tycker vi det avlöper väldigt bra. Vi har inte kört någon hårdträning utan tagit dagarna som de kommit. Testat något nu och då. Fungerar det så har vi byggt vidare på det och därför står vi idag med Krokasmedens första (jag vågar påstå det) Viltspårs Champion. Morgan kan numer titulera sig SVCH Krokasmedens Fata Morgana, efter att vi tagit våra 3 första pris i blodspår under den senaste veckan. Ibland ska man ha lite tur också, det gäller inte bara att klara av spåret utan att även få in provtillfällena. :)

Hur som helst, vår lilla brukstollare har en kanon nos och vad mer. jo, hon gillar fågel och att arbeta. Vatten är dessutom inga problem. snarare en passion liksom mycket annat i hennes liv. springa, mysa, äta... Ja, hon har redan som liten använt sin nos till att leta fram mat och även lyckas fylla buken med mer än vi räknat med vid två tillfällen. Ett uppförande som våra tidigare herrar inte hade, så vi lärde oss snabbt. Hundmaten ska stå bakom en stängd dörr, packar man inför en resa. så ställer man in hundarnas ryggsäck bakom samma dörr under natten.

Men jag arbetar gärna med passioner, och en av dessa är vår älskade lilla. RÖDA ETTERMYRA. ;) Vi kan summera det hela som så att vi har fått precis vad vi varit ute efter och nu är det upp till oss att knyta ihop säcken. :)

/Marie

Blogg 8
Nu var det dax igen då!!

Eftersom inte någon ny blogg kommit upp på Krokasmedenss sida så passar jag på här och slänger iväg en på plugget för en stund!

Dagarna går ut och in och Krokasmedens Ixa har nu blivit stor och fin , hon är ca 38 i manken men har stannat på en vikt på 10 Kg i ganska många veckor nu.
Med Ixa satsar jag på helst vara startklar när hon är 10 månader gammal och den 16 maj fyllde hon 5 månader! vi har en hel del kvar att träna på!
Som det ser ut nu är linförigheten nästan helt klar, självklart behövs det me rträning påd et och hon bör inte störas av exv alla löv som flyger omkring .
Sen så det som vi inte har tränat på är läggande under gång , ställande under gång , inkallning , sitta med apporten. Men det vi har tränat på är läggande i grupp, läggandet från sidan då hon sitter fot. Hämta apporterna , linförighet /friaföljet , tandvisning . hon är trots allt 5 månader och kan mkt för sin ålder!
Jag kör även sök och spår med henne! hon är en talang av dess like och håller mer än gärna igång , det är bara sin egna matte som måste orka hålla igång utan sin cocacola!

Sen har jag ju även "gamla" gubben . Chess som vi tränar för fullt med lydnads 3an då vi kammade hem första pris på 173.5 poäng i lydnads 2an och blev då uppflyttad! Förutom lydnad så är jag fullt gång med sök , spår , rapport , uppletande. Sen tränar vi även på att varva ner på promenader och inte stressa så otroligt mkt då han har otoligt lätt för sig att göra det! men vi är full gång och vi kämpar på och lever gott!!!!!

Blogg 7

En röd Duracellkanin till skåneland ...ja hur gick det till?
Ja man kan ju verkligen fråga sig hur en klok rottismänniska helt plötsligt skaffar sig en röd hårboll med turboväxel. -Vad hände?? brukar folk fråga och det kan jag också fundera själv på ibland hehe.

Det som hände var att jag började prata med en ”gubbe” (vi kan kalla honom Dagge) ;-). Han hade 2 hundar hemma, en liten bc, och hans fru Ela hade en nova scotia duck tolling retriever, en ras som var helt ny för mig. Hunden i fråga, Version One´s Röda Inka fick jag träffa på ett litet läger och det var en helt underbar liten hund, social, energisk och hon ville bara jobba, jobba och jobba. Dagge tjatade också konstant om sin duktiga uppfödare, Häxan på Kroka (ja jag vet Stefan, visst är det konstigt att han inte sa ett ord om dig?), så jag blev ju lite nyfiken på denna duktiga häxa som fött upp en så underbar varelse som Inka. Letade läger och bokade in mig på ett läger i Ystad som hade 2 brukslydnadsgrupper, och hade som krav att jag skulle ha den där häxan som instruktör annars var jag inte intressera av en plats, själv hade jag också byggt upp enorma förväntningar på häxan (vilket hon har levt upp till), första bilden jag fick se på häxan var nämligen när hon hamnade på tävlingskalenderns framsida efter att fått Silver på SM med en helt underbar hund Flottatjärns Rocky Emma "Tessie".

I samma veva började Dagge prata om att Häxan skulle låna Inka och ta en kull valpar, och då började jag fundera på om det inte var dags för nästa hund. En Inkavalp med underbara Tessie som mormor och en duktig häxa som uppfödare (jag visste fortfarande inte så mkt om Stefan, han fick jag på köpet som en bonus hehe).
Kontakt togs med Lollo där jag bokade en valp och sen var det bara att vänta på lägret där jag äntligen skulle få träffa häxan hehe Lägrets första dag fick jag hälsa på Tessie och sen gav Lollo mig kopplet till Inkas syster Orka och tyckte jag kunde känna på att träna lite med henne medans de rastade resten av sin flock. Orka var precis som sin syster ett yrväder som bara ville jobba, jobba, jobba och hon brydde sig inte om att jag var främmande, hon jobbade gärna med mig trots att hon precis träffat mig ... och jag var såld, en liten röd turbosak var det min nästa hund skulle bli :-) och de duktiga instruktörerna på lägret (Stefan var också med) skulle bli uppfödarna till min nästa tävlingshund.

Tyvärr gick Inka tom, så jag väntade drygt 1 år till och så var det dags för Orka att fixa fram min nya röda lilla tävlingshund. Besvikelsen var dock stor när Orka klämde fram 1 tik och 5 pojkar, och jag var nr 2 på tik :-( Men jag fick frågan om jag inte ville ta en pojk och eftersom min rottis Utza var kastrerad så sa jag ja till en krokig pojk. 8 veckor senare hämtade jag hem Krokasmedens Duracell "Ace", ett helt underbart yrväder. Han började sin första dag med att hoppa upp och jucka på min rottistik och ja det har han ju aldrig provat igen hehe. Han fortsatte sen att plåga mig i de veckor jag hade tagit ledigt så jag tyckte faktiskt det var riktigt skönt att börja jobba igen när ledigheten var slut haha Ovanpå allt så visste han inte vad sitta ner och kissa var för ngt, nej Ace har under hela sin valptid sprungit och kissat, han hade helt enkelt ingen tid att stanna för ngt sådant, inte förrän han började lyfta på benet kunde hunden stå still hehe

Idag är han lite över 2 år och har utvecklats till en härlig hund, rolig, social, energisk, stort självförtroende och framåt och vi har så smått börjat vår tävlingskarriär. Uppväxt med en sur rottiskärring har även gjort att det finns en hel del "rottis" i honom men det kan ju knappast vara negativt hehe På köpet fick jag en mkt god vän i form av en uppfödare (nä Stefan vi pratar fortfarande inte om dig).

Avslutar med ngr bilder som jag tycker beskriver min pojk bra. Och till Stefan vill jag bara säga att du också får tummen upp som uppfödare och att jag tror de flesta som träffar dig blir imponerade av den kunniga norrlänningen. :-)

Blogg 6 -denna är tagen från en vän till en vän

den 23 mars 2009
Om en hund vore livets lärare.....
Jag har alltid älskat djur, framförallt hundar. Redan som liten knodd umgicks jag mer med djur än med andra barn....en liten ensamvarg kan tyckas men jag var ALDRIG ensam med mina djur. En gränslös kärlek.....

Tänk om en hund vore din ledare och livets lärare? Då skulle du lära dig saker som dessa (ni som har haft hund eller har haft en relation till en kommer att känna igen allt) Min Cesar (en irländsröd setter) som jag hade i 9 år lärde mig detta bland mkt annat:):)

När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.

Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledningen nog för EXTATISK lycka.:D

När någon har en dålig dag - var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara

Bits inte när det räcker att morra.

Låt andra få veta när de inkräktar på ditt område!!

Spring, hoppa, och lek en stund varje dag.

Ta en tupplur då å då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.

Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra människors beröring.

Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset.

När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen.

Oavsett hur ofta du får skäll - tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället.

Njut av den enkla glädjen av tex en promenad.

Var lojal och pålitlig.

Låtsas aldrig vara något du inte är!!

Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det:)

Cesar är borta i "hundhimlen" sen 1 år och 7 mån tillbaka men han finns med mig i varje steg förmodligen så länge jag lever.

Han var min allra bästa vän

Med all min kärlek

http://jagleverensam.blogspot.com:80/2009/05/utvecklingssamtal.html

Blogg 5
Ja, hur gick det här till egentligen? En annan, för oss här på norra halvklotet kanske mindre relevant fråga är "Hur äter man en elefant?". Jag återkommer till svaret på den senare, den förra kräver lite mer bakgrund.

Jag och min sambo var rörande överens om att vi skulle ha en hund när vi fick möjlighet, det vill säga när vi flyttade till något med större uteplats än en knappt två kvadratmeter stor balkong på tredje våningen. Vi var däremot inte alls överens om exakt vilken sorts hund, mer än att den inte skulle vara för liten, den skulle passa till något slags fysiska aktiviteter utomhus och inte vara någon tillbakadragen mes. En vanlig aktiv brukshund, helt enkelt. Hur svårt kan det vara att hitta en sådan som båda gillar?

Rätt svårt ifall man inte har en aning om hur alla fina hundar man kan se på glättade bilder i hundböcker är i verkligheten, faktiskt. Alltså började vi åka runt till olika uppfödare och titta lite närmare på några raser.

Vi hälsade till exempel på hos en kennel som precis fått en kull med Siberian Husky-valpar. Konstigt nog smugglade vi inte med oss någon av de söta små pälsbollarna hem i fickan, utan mötet med de tämligen intensiva vuxna hundarna fick oss att nyktra till lite - trots deras otroligt hypnotiska och vackra vargögon kände vi inte att vi hade tillräckligt mycket fritid över för att tillgodose behoven hos ens en endaste liten hyperaktiv draghund.

Efter det träffade vi en herre som födde upp Hovawart. Det var nog inte bara hans fullkomligt förstörda gräsmatta som avskräckte oss där - de flesta hundar har väl den genetiska betingelsen att göra hål i marken då och då - utan vi reagerade även på hur mycket större och buffligare både hanarna och tikarna var jämfört med vad vi hade förväntat oss. Nu var vi inte alldeles utan erfarenheter av hundar i våra respektive tidigare liv, men ingen av oss hade fostrat en valp förut, och dessa individer verkade kräva lite mer fysiskt handlag än vi trodde oss kapabla till för att växa upp till hanterbara familjemedlemmar.

En ras jag inte hade gett så värst mycket uppmärksamhet, men som min sambo var väldigt intresserad av, var en med ett fruktansvärt krångligt och långt namn. Dessutom var det visst något slags apporterande fågelhund - jag såg inte riktigt mig själv plaska runt i vattenbrynet med hagelbrakaren i högsta hugg och jycken på släp spanandes efter Kalle Anka, om vi säger så. (Ja, ja, alla ni som är helt utan förutfattade meningar om något överhuvud taget kan ställa er upp NU!)

Nu hade hon ju redan kontaktat flera uppfödare som eventuellt planerade kullar, så för husfridens skull gick jag med på att kolla på de här så kallade "Tollarna" i alla fall, och någon gång på sensommaren åkte vi iväg till Krokasmedens Kennel på studiebesök. Där träffade vi kennelmorsan Louise, som med andan i halsen och bilen full av uppstickande öron och nosar kom hem från ett veterinärbesök. Någonstans från högen av päls fick hon sedan ut en rödfärgad tik med trekantiga flaxöron som genast rusade fram och kollade vilka vi kunde vara, och om vi kanske ville leka lite med henne. Förmodligen var det kört för min del redan där - även om den logiska delen av mig inte helt var med på beslutet än så hade nog resten bestämt att en sådan skulle det bli.

Ungefär samma sak hände när vi hittade vårt hus, på vägen hem från visningen tittade min sambo på mig och sa något i stil med "Vi kan väl inte lägga ett bud bara så där?", och jag svarade "Kan vi inte?". Ibland känns ett val bara helt rätt, även om man inte vet varför riktigt än. I båda fallen, även efter att ha tänkt över saken länge och väl, så bestod det första intrycket.

Innan vi lämnade kenneln den där första gången talade vi en lång stund om bland annat avelsmål, rasegenskaper och genetiska sjukdomar, plus deras förväntningar som uppfödare både på hundarna och på oss som potentiella valpköpare. Efter ytterligare ett möte med Louise - den här gången på en kennelträff där även kennelfarsan Stefan, tidigare valpköpare och dessutom ett par syskon och släktingar till avelstiken i fråga var med - hade vi fortfarande inte blivit avskräckta, utan anmälde raskt vårt intresse för en tikvalp från den kommande kullen. Det dröjde nästan ända till julen det året innan det blev några valpar och vi fick bekräftat att en av dem skulle få flytta hem till oss, så vi hade gott om tid att läsa hundböcker och försöka planera för alla förändringar det skulle innebära att bli med valp.

Eftersom vi hade förmånen att bo relativt nära kenneln, så gjorde vi flera besök innan vi slutligen hade bestämt oss för vilken av valparna vi helst ville ha. Det var den som först lyckades fly från köket, barngrind och flera par vakande ögon till trots, som till slut fångade vårt intresse. Vi fick veta att det var den som även Louise tyckte verkade "mest framåt" i kullen. Då visste vi tyvärr inte att den beskrivningen var uppfödarjargong för "den besvärligaste, trotsigaste och envisaste valpdjäveln ni stackars satar möjligen kan välja - lycka till, det lär ni behöva!".

När vi till slut hämtade valpen så hade alla hennes kullsyskon redan åkt ett par dagar tidigare, och vi fann vår lilla pälsboll instängd tillsammans med en hel drös ilskna belgiska vallhundsvalpar som fötts bara några dagar efter henne. Vi frågade oroligt om hon haft det jobbigt nu när hon fått vara ensam bland de där läskiga attackhundarna, svaret blev att det var allt hon som styrde i den flocken. Jag tror att det var ungefär där vi började inse på riktigt vad det var för slags monster vi valt ut och hur mycket jobb vi hade framför oss.

Så, efter allt besvär vi gjort oss med att sålla ut den ras som verkade mest lagom med tanke på vår något begränsade hundkunskap, så har vi alltså fått en valp på halsen som verkar kräva ungefär lika mycket aktivitet som en Husky varje dag för att inte riva huset på kvällen, och redan vid fyra månaders ålder ibland känns lika påträngande och jobbig som de bökiga Hoffarna. Även om hon förstås inte är lika stor och stark som någon av dem och inte heller kommer att bli det när hon växer upp - och jag dessutom kanske överdriver bara lite, lite här för effektens skull - så har vi ändå tagit för oss ett bra mycket större stycke än vi hade tänkt från början som vår första egna hund.

Nu låter det kanske som att vi ångrar oss, eller inte är nöjda med vårt förskräckliga monster. Tvärt om, vi skulle absolut inte vilja byta henne mot någon annan valp. (Förutom kanske den där löjligt söta Berner Sennen-tjejen på valpkursen som går fot så himla fint, i och för sig.. men det får vi nog inte.)

Visst vore det trevligt om hon inte var riktigt så självständig alla gånger, men hellre det än någon liten krake som sitter klistrad vid matte eller husse precis hela tiden. Helt klart vore det lite enklare om hon inte var så viljestark och enveten jämt, men hellre det än någon våt trasa som aldrig hittar på något bus. Naturligtvis vore det ju skönt ibland om hon gjorde precis som vi sa hela tiden och inget annat, men om hon aldrig gjorde något annat än lydde order så skulle hon ju aldrig lära sig lösa utmaningar efter eget sinne heller.

Övertygelsen om att hon kommer att bli en helt underbar kamrat när vi väl tagit oss igenom den här första och förhoppningsvis jobbigaste perioden hjälper förstås en hel del, och som tur är vet jag dessutom svaret på den andra frågan jag ställde i inledningen till den här texten: "En munsbit i taget."

Blogg 4
Mitt namn är Lydia, Lydia Mattsson. Jag har Sveriges knäppaste päron men det känner redan alla visitatörer av denna hemsida till. Mina päron bygger en lada, de föder upp hundar som de själva vill ha och de avlar fram såna som mig. Ja, genetik och arvsmassa är inget jag bryr mej i för då hade jag haft mycket att fundera på... en farsa som är halt, halvblind och helgalen, en morsa som är blödarsjuk, tokig och småelak men ändå lyckades dom med MIG! Jag är världens BÄSTA unge! Det säger min mamma och pappa nästan varje dag. Förutom nångång ibland. Häromdagen klippte jag håret själv och målade med tuschpenna inne, då snackade dom om att jag var billig och om nån export till ovetande länder...

Vi har precis utökat flocken med danskar, 11 stycken rödsvarta blev det. Jag trodde danskar skulle vara rööe och viite.... Min farsa tog en massa gammel-danskar medans han övervakade en tillverkning av hel-danskar, så sa han när han kom hem utan några hundar, kanske det var därför det blev fel i färgerna? Hoppas det blir goa glada importerade ny-danskar för såna har jag aldrig sett innan, bara hört rykten om... Sen ska vi ha utökning av tazza bäbis bäbisar om allt blir som päronen vill. Men den kullen har det tydligen tjafsats om ute på nätet av nån som inte vill att vi ska ha den kullen. Synd för den då för hunden var redan parad då människan fick sitt psykbryt. Jag gillar Bamse bättre, o lille Skutt. Dom är glada och roliga, det är mycket kuligare med sånt som är roligt. Sånt som är gnälligt och tråkigt kan andra göra.... Jag vill ha en liten då jag blir större! Liten är som en hundbäbis fast hon blir inte större så jag kan bära omkring på henne fast hon är "stor". fattar ni vad jag menar? Liten är som en valp som aldrig blir mer än som en valp för valpar verkar jag ändå aldrig få behålla :-(

Skitsaksamma som min morsa säger, fattar ni inte är det inte mitt problem! Jag vill ha en egen hund fast min farsa säger att det får jag inte förrän jag blir myndig fast min morsa säger att jag kan ta Akita fast jag ska inget säga till han dännadär... för han dännadär tror att det är hans hund och det kan han TRO.....det är ju ändå jag som tränar hunden....

Sen har jag tagit lite kort på min andra hund.

kort taget av MEJ! Om jag inte blir rik på hunduppfödning kan jag alltid bli kändisfotograf!
Det är en rejäl kille som jag fotat, en som inte vem somhelst kan dressera.... men JAG kan! Sen tycker jag att tidigare bloggare varit alldeles för mjuka, min morsa Bits sällan, och kvasten är sönder -hon kan i o f s bli riktigt f-d ibland men då finns det väl gaderober, eller?

Blogg 3
Hej och hopp! här går det framåt med full fart!

jag har nu en liten krokig tollare som är 4 månader och gör det mesta med henne redan!
vi kör lydnad för fullt då vi är beredda att starta när hon är 10 månader! kommer bli perfekt!

men även har jag nu testat på SÖK!

Först ut var då Chess som sprang mot Fig och hämtade rullen och tillbaka till mig, kopplade upp honom och han kutade tillbaka till fig. och visade här hon och ojoj vilken grabb! vilken attityd vilken känsla! han gav för gärnet och tyckte detta var skit kul! det roligaste han någonsin fått göra enligt honom!
så nu har jag testat på allt i brukset med honom förutom skyddet!

sen så var Ixa ut! hon fick först känna på rullen och bära den och kampa! sen sprang min vän iväg med rullen och satte sig på huk och la ner rullen i marken!
ixa var inte kort efter henne och sprang till henne och när jag fick signalen vilket gick fort så kallade jag tillbaka henne! och ojoj vilken attityd! svansen högt upp och viftande och tyckte det var hur roligt som helst!
sen sprang vi tillbaka till Figuranten där hon fick sin kamp belöning och det tyckte hon var hur roligt som helst!
vi körde 2 skick allt som allt sen somnade hon hur gott som helst på kvällen!
detta är en hund som verkligen älskar att få jobba och kommer bli perfekt i brukset! härligt det!

sen så ska vi imorgon ta och testa på Spår med ixa då det äntligen kommit fram lite spårmark här i lilla Staden Piteå!
vi har mest snö , men man kan hitta en yta med skogmark som räcker för valp spår! storhundarna får tyvärr vänta ett tag till då dem går mycket längre spår!

tack för mig den här gången och ni får sen läsa om hur det gick i spåret senare!!!



Blogg 2
Hur gick det här till?

Jag kikar ner på min lilla puppelin och blir som vanligt lite smått förundrad. En malle, var kom den ifrån, jag skulle ju ha en schäfer!?
Jag hade kontakt med ett par schäferuppfödare med intressanta kullar på gång men insåg att jag kanske skulle ha en egen malle i stället för att gå och snegla på alla andras. Att jag har haft otur hälsomässigt med flera av mina tidigare schäfrar var ju förstås också en bidragande orsak till helomvändningen. För när jag väl tänkte tanken på en egen symaskin så var jag körd, det fanns ingen återvändo. En majonäs skulle det bli!
Eftersom jag inte har någon större koll på mallelinjer så började jag i fel ände. Ja i raka motsats till vad jag brukar göra så bestämde jag mig för kennel först. Efter en hel del förfrågningar och snokande bland tidigare förfrågningar från tidigare spekulanter om bra mallekennlar så var det inte så svårt val. Många var de som rekommenderade häxan på kroka med sin kunniga trollgubbe.
Två tikar skulle paras så det var bara att komma och hälsa på, bli godkänd, umgås och därefter välja favorit. Vilken lyx! Mitt hjärta föll som en fura för Zaga och det var nästan att jag kidnappade tösen på stört. Men så var det ju en farsgubbe inblandad också! Ett par av pappans systrar hade jag träffat tidigare och de var jag mycket förtjust i. Så, i väg till farbror polisen för säga tjing även till Åskar. Ett häftigt möte, minst sagt. Den hunden har utstrålning och energi så det sprutar ur öronen. Smått galen på alla håll men herregud vilken hund! Snokade intensivt vidare på hunddata och japp, en Zaga/Åskar-valp fick det bli…med en viss bävan!

Efter alla skräckhistorier man har hört och läst på nätet om mallevalpar så säkrade vi längenheten mer än någonsin inför den lillas ankomst. Buren togs upp från källaren, jackor och skor byggdes in i en jättegarderob i hallen, mattunnan i plast byttes ut mot en i plåt med lås osv. ”Hur dyrt tror du det kan bli” frågade husse mig och såg aningens orolig ut med en glimt av söndersliten skinnsoffa och demolerade apparater i blicken.
Kenneln låg nära och Lollo och Stefan fick mig att känna mig hemma ganska omgående. Jag sprang där titt som tätt kikade på de små, eller försökte värja mig från anfallande pirayor som hängde som klasar byxbenen. Det var bra krut i valparna de sista veckorna och humöret var inte det vänaste! Det slets och drogs, morrades och vrålades så det stod härliga till! Bered dig sa jag till husse och H-uliganen Heidi Ho hämtades hem.

Den lilla monstervalpen visade sig dock vara en ytterst lättsam liten gosboll som inte har tuggat sönder ett smack! Bet som tusan förstås, men det enda som gick sönder var stackars ridgebacktikens hals och några byxben som hon hängde och dinglade i. Dessutom följsam, kontaktsökande, lyhörd och supersnäll mot andra varelser, stora som små!
Nu har hon visserligen hamnat i 4-månadersträsket (läs: spök- och bråkålder i en härlig kombination) men jag har gott hopp om att ordningen snart ska bli återställd!

Heidi ska bli tävlingshund, ja om jag får som jag vill. Hon är dessutom på foder och tänkt att gå i avel på Kroka, ja om allt går som Lollo vill vilket vi förstås hoppas på. Vad den lilla rödräven själv vill, ja det återstår att se. Hon brukar göra sin stämma hörd när något inte passar. Hon har ju att brås på, så vi går en spännande framtid till mötes. Det enda jag vet i dag är att hon är världens gulligaste lilla tjej…när hon är som mamma sin ;-)

Josefin
www.eydimork.se

Blogg 1
Eftersom Häxan har fått nog, så tar Överhäxan vid!!

Vi har den omtalade Gangster hemma hos oss. Som känt är har han den underbara Akita som mor och den lika fina Epo som far. Hur kom det sig att vi var tokiga nog att ge oss i lag med häxan o hennes bihang?

Jo det föll sig så olyckligt att jag var på Stormvallen med Ärtan och genomled en hel helg med Stefan som instruktör. Kom hem o var lyrisk över att träffat denna tystlåtne norrlänning som har ett grymt sätt att ta de mest stökiga hundar på.
Inget gap eller tjafs, utan lugnt o metodiskt. Detta gav utdelning även på min egen energiska malletik. Denna helg träffade jag Akita första gången o föll pladask.
-I mina ögon är hon en komplett hund.

Sedan denna helg kan man väl säga att vi är fast i Krokaträsket.
Vi har haft många, långa o inte alltid lugna diskussioner. Vi har inte alltid samma åsikter. Trots meningsskiljaktigheter kan man ju ha respekt för varandra.

Gangster plockades hem efter många besök i valphagen. Han har motsvarat våra förväntningar med bravur. Det är en cool kille med mycket jävlar anamma i. Han har gott om kamplust o plockar gladeligen ifrån Ärtan diverse leksaker. Detta är givetvis otroligt frustrerande för en lika kamptokig ”dam” i sina bästa år, men det bryr sig han inte ett skvatt om utan studsar glatt omkring.

Tanken är att han skall ut o tävla i de grenar som passar oss och honom. Är det så att han är okej i leder och knoppen skall han förhoppningsvis användas i avel.

Ja vi ska ge oss in i detta getingbo som kallas hunduppfödning. Vi har funderat både en o flera ggr innan vi beslöt oss för att ansöka om kennelnamn.

Vi har förtroende och ett bra samarbete med Kroka både vad det gäller hundar och hundträning.

Överhäxan
Marianne
www.bahusias.se