Gå fint i koppel eller "gå här"

Alla vill väl ha en hund som kan gå fint i kopplet eller ännu hellre lös vid sin ägares sida. Jag ska försöka ge lite tips och råd på hur man kan arbeta med sin hund för att få trevliga hund-promenader, utan att hunden stretar och drar i kopplet. Det är inget som man får helt gratis, som i allt annat måste man som förare lära sin hund vad och hur man vill att den ska bete sig! Tänk även på att alla hundar är individer, försök att analysera HUR just din hund är innan du väljer sätt att koppelträna den på. Att kunna anpassa sin träning och metoder efter hundindividen är nyckeln till att lyckas.

Att gå tävlingsmässigt ”fot” är en annan sak, detta kommer jag skriva mer om under knappen ”tävlingslydnad”.

Arbete med hund och hundägare i syfte att få hunden att sluta att dra
Då koppel dragandet redan är ett faktum tänker jag lite annorlunda mot hur jag själv arbetar med egna valp- och unghundar. När jag hjälpt hundägare som har koppeldragandes hundar försöker jag först se vad orsaken till dragandet är.

Nyfikenhet
Jag tror att hundar i grunden är nyfikna och har stor aptit på livet. De vill gärna vara först med att upptäcka allt som ligger framför. När dragandet beror endast på detta brukar det vara enkelt att komma tillrätta med problemet. I många fall räcker det med en liten petning på hundens bak. När hunden vänder runt och tar kontakt så belönar man den med rösten och gärna en godis eller klapp. Jag har även använt mig av metoderna att hålla igen kopplet så att hunden själv orsakar ett litet ryck då den kastar sig framåt eller att korrigera dragandet med hjälp av en vattenstråle. Det viktiga när jag hjälper hundägare är att de ska hantera och acceptera metoden för att korrigera hunden. Så fort som möjligt ska man gå ifrån att ge hunden fysiskt obehag till att korrigera med endast rösten, ett ”Nej!” som följs av att hunden tar kontakt och helst kommer in till sidan. Allra enklast är det med de hundar som redan vet vad NEJ betyder, då behöver man inte korrigera felbeteendet med fysiskt obehag överhuvudtaget, utan kan lugnt stanna när hunden stretar och samtidigt säga ”nej” varpå hunden (om nej är rätt inlärt) slutar dra, vänder och tar kontakt med sin ägare. Att hunden tar kontakt är jätteviktigt och att man belönar rätt beteende. Hunden måste få reda på vad som är rätt när man korrigerat ett fel. Ägaren måste vara konsekvent, hunden skall aldrig få dra minsta lilla. Jag får ofta påminna om den ”vita” sidan, att de inte får glömma att tala om när hunden gör rätt. Jag vill gärna att de använder sig av ett kommando till exempel ”gå här”. När hunden gör rätt så ska de belöna med rösten ”braaa gå här” och gärna en liten klapp på hunden. När hunden sen börjar dra så kommer först ”Nej” och sen bör man tala om vad det var vi skulle göra genom att säga ”gå här”. När hunden sluter upp intill sin förare och tar kontakt får den bekräftelse av ett ”braa”. När jag varit tillräckligt tydlig mot hundägaren och denne förstått vad jag menar så brukar problemet med koppeldragande hund snabbt vara löst. Sen gäller det bara för ägaren att fortsätta vara konsekvent, hunden ska aldrig mer tillåtas dra i kopplet utan genast bli påmind om att det är ett felbeteende.

Stress
När hunden drar i kopplet på grund av att den är stressad anser jag att det viktigaste är att bryta stressen och få hunden att ”landa”. Tydliga tecken på att hunden drar av stress är att den hässjar eller att den snabbt pendlar fram och tillbaka. Går man på en stig så springer hunden från sida till sida av stigen utan att hinna ta in någon information. Jag brukar ta hunden själv om föraren går med på det. Jag tar hunden och sätter den intill mitt vänstra ben och trycker den med lugna hårda klappningar med vänster hand mot mitt ben. Helst vill jag känna att hunden drar en djup suck, då vet jag att den lugnat ner sig. När hunden är lugn tar vi ett par steg, stannar och jag börjar stryka den mot benet igen. Denna procedur upprepar jag tills jag känner att hunden är på en nivå då ägaren kan ta över. Ägaren får sen med mina instruktioner lära sig metoden och att läsa sin hund. Det brukar vara väldigt lätt att se när hunden varvar upp eftersom pendlingarna brukar komma då. Fungerar inte denna metod så använder jag mig ”farligt vatten” istället. ”Farligt vatten” använder jag för att bryta hundens beteende och/eller blockering. Jag försöker att ha läst av hunden så pass mycket innan att jag vet hur och när jag ska ”låsa fast” hunden och med en vattenspruta ge den en kalldusch. Fastlåsningen gör jag med hjälp av kopplet, jag ser till att hunden inte kan komma undan vattnet som jag sprutar i ansiktet på hunden. Jag tar hellre i lite för mycket för att slippa gå upp i den ”negativa spiralen”, då det krävs mer och mer korrigeringar eller dominans för att komma åt hunden. Fördelen med vatten är ju att det är helt ofarligt för hunden och att det är en så kallad ”icke-social” korrigering. Jag behöver inte fajtas med någon hund och riskerar heller inte att skada någon hund eller bli skadad själv. OBS! Är man själv minsta tveksam kan detta bli en farlig metod eftersom hunden inte kommer undan/blir fastlåst och kan gå in i försvar. Är du minsta tveksam så Gör det inte utan ta då kontakt med oss så vi kan hjälpa dej!!! Jag vill att vattnet skall komma överraskande för hunden just för att kunna bryta stressen. En variant på ”farligt vatten” är ”farligt skrammel”, då använder man sig av en påse fylld av skrot som skramlar. Denna påse skickar man vid sidan av hunden och då den blir förvånad/rädd för oljudet så ömkar man hunden som sökt kontakt för att förstärka obehaget. Jag tycker inte det är en metod att ta till i första hand, eftersom man lär hunden att bli skrämd av ljud, jag vill ha trygga hundar utan ljud-rädslor. Men skrammel varianten kan vara att föredra på vissa hundar och jag vet att flera duktiga instruktörer använder sig av den. På stora hundar som jag inte tror att ”farligt vatten” är lämpligt på använder jag ibland ”koppelöglan”. Öglan gör jag av kopplet som jag lägger längs ryggen, för ner under magen och under kopplet på ryggen så att en ögla bildas. De flesta hundar upplever det som väldigt obehagligt att ha kopplet i ljumskarna och inga kraftiga ryck behövs. Vill man förstärka obehaget ytterligare kan man lägga ytterligare en ögla bakom frambenen. Öglan får hunden ha tills den lärt sig gå fint. Självklart är det jätteviktigt att förstärka upp det önskvärda beteende och berömma mycket då hunden gör rätt! Ytterst sällan använder jag mig av det ”traditionella” koppelrycket. Det vill säga stryphalsband och att tillfoga hunden obehag genom att snabbt rycka den med hjälp av kopplet. När man använder det traditionella rycket måste man veta hur man skall göra, ofta rycker oerfarna hundägare på ett sätt som kan vara direkt farligt för hundens hälsa. Dessutom är det väldigt få hundar som detta är en effektiv metod på. Det finns bättre och skonsammare sätt att avhjälpa koppeldragandet. Jag är bland annat av dessa anledningar inte benägen att lära ut den metoden. Men jag vet att det fortfarande är många som använder den och jag avråder alltså från den.
När jag brutit hundens stress så vill jag att den tar kontakt med mig (eller ännu hellre sin förare om denne själv arbetar med hunden). Därefter berömmer jag den och arbetar på att den ska hålla sig på en lugn nivå. Helst ser jag att hunden bibehåller kontakt och koncentration på mig. Stressar den upp sig igen så bryter jag det igen med lämplig metod. Oftast krävs det mindre andra gången. I vissa, ytterst få, fall så händer det att jag vill att hunden går in i passiv underkastelse, i syfte att få den lugn. När man belönar och hanterar stressade hundar försöker jag hålla mej väldigt lugn och stabil själv, alla belöningar är lugna och fasta.
När koppeldragandet beror på stress är det så mycket känsla jag jobbar med. Det är svårt att säga ”såhär bör man göra”. Därför är det bra att be om bra hjälp om man vet med sig att hunden drar för att den är stressad.

Hög temperament/livliga hundar
Temperade hundar som drar i kopplet kännetecknas för mig att de ofta ska kontrollera saker hela tiden och flänger i kopplet. Vissa (vall)hundsraser snurrar ibland runt hela varv i kopplet. På dessa hundar använder jag oftast Memeas ”den med flit omständiga metoden”. Så fort hunden far ut i kopplet halar jag in den och sätter den vid sidan. Berömmer den när den är intill mig med ett ”bra” och eventuellt en klapp och/eller godis. Jag vill att hunden ska kunna koncentrera sig och övar mycket kontakt. Det jag vill lära hunden är att ta in omgivningen med lugn, inte impulsivt och intensivt! Beroende på vilken individ jag har att göra med så händer det att jag korrigerar hunden då den far ut och drar i kopplet. Korrigeringarna kan vara ett nyp över baken eller i sidan, en liten puff med knät i sidan eller allra helst med bara ett ”nej”. Ibland så jobbar jag bakåt själv då hunden farit ut framåt. Det vill säga att det blir bara värre då hunden ska forcera framåt, ankaret i kopplet rör sig då bakåt och hunden måste ända dit. Hunden skall alltid ända in, den ska ta kontakt. Vissa hundar lär sig snabbt att när man stannar ska de inåt och sen kan de fara ut igen. Detta accepterar jag inte, utan hela vägen in ska hunden. Naturligtvis belönar jag hunden då den är lugn och inte drar, belöningarna är lugna, till exempel strykning i mungipan, godbit eller lång klapp längs sidan på hunden.

Aggressivitet/Rädslor
Många ägare känner att de har ett problem med att hunden inte kan gå fint i kopplet då det i själva verket är andra problem som behöver lösas. Hundar som gör utfall eller stretar i kopplet på grund av aggressivitet eller osäkerhet ser jag inte som ett ”koppelproblem” utan hanterar det verkliga problemet istället. Jag lägger upp övningar där hunden tränas i att kunna möta andra hundar eller människor om det är det som är problemet. Jag tror inte på avledningsvarianter utan jag går in i problemet och tar tag i det! En hund som avleds lär sig inte hantera sina rädslor utan det kan istället bli andra (ännu värre) bieffekter vilket jag sett många tråkiga exempel på. Jag vill inte här gå in på metoder eller ge tips på hur jag löser aggressions eller rädsle relaterade koppelproblem. Det krävs att man ser hundindividen som man ska hjälpa och fel (för den individen) lösningar och övningar kan göra problemet värre.

Hur jag själv arbetar med mina egna hundar
Jag har valpen så mycket lös som det bara går första tiden! Jag arbetar mycket med relationsstärkande övningar. Mycket lek och bus men även övningar där vi tränar samarbete, exempel är leta-hitta övningar, kontaktövningar och lämna föremål övningar. Jag är mycket noga med att tidigt lära in ett fungerande ”nej” eftersom jag anser att det är en nödvändighet att alltid i alla situationer kunna bryta sin hund! Det kommer tyvärr alltid tillfällen då hunden gör sådant som den inte borde, och är hunden tränad i att lyssna och förstå mej som förare så är väldigt mycket vunnet. Om inte annat den dagen då hunden drar efter vilt eller är på väg att springa över en trafikerad väg så är jag tacksam för att hunden förstår och förhoppningsvis lyssnar på ordet NEJ. Jag arbetar mycket med valpen lös och lär den att hålla sig intill mej. Att det är kul att vara nära mej. Då valpen avviker eller ska springa ifrån mej olovandes så bryter jag den med nej och ropar in den ända intill mej, där den får belöning i form av sociala förstärkningar (kamplek, jaktlek, klappar etc). Jag är jättenoga med att hunden alltid ska komma hela vägen in då jag ropat. Det är då valpen är liten som man har de bästa chanserna att bygga upp samarbete och förtroende. Dessutom så hinner man fortfarande ikapp små valpben om den skulle få för sig att hitta på dumheter! Vilket jag alltså gör, drar valpen olovandes iväg så springer jag ifatt och talar kort men bestämt om att det är inget vi gör i vår flock! Jätteviktigt att så fort valpen sagt ”ojdå förlåt” så blir jag nöjd och låter valpen visa att den förstått genom att hålla sig nära mej och då berömmer jag massor! När valpen vet att det är bra och rätt att hålla sig i närheten av mej så börjar jag med koppelträningen på allvar. Jag tillåter ALDRIG att valpen drar i kopplet och från början ”ger” jag bara valpen ca en meter koppel. Är kopplet sträckt så drar hunden i mitt sätt att resonera. Då säger jag nej och visar med kropp och röst vart det istället är rätt att vara och att ett slakt kopplet är ett bra koppel. Jag övar detta i lugn och ro i störningsfri miljö och lägger tidigt in ett ”gåhär” kommando som jag förstärker upp. Detta tränar jag både med kopplad och okopplad hund. Det är alltså ingen skillnad på att ha koppel mot att vara lös, hunden ska ändå hålla sig intill mej som förare. Jag har satt en meter som min acceptens nivå, vad du vill ha är upp till dej! När hunden kan och förstår ”gåhär” så åker vi till brukshundsklubben eller så tränar jag med våra vuxna hundar lösa runtomkring. Ganska fort så lägger jag alltså in träning med störningar. Även fast det är störningar så håller jag fast vid vad som är ”rätt” respektive är ”fel”, det finns inga gråzoner däremellan!

Viktigt, precis som i all annan hundträning är:

Var tydlig, visa vad som är rätt respektive fel!

Hjälp hunden att förstå vad du menar, visa med kropp och röst!

Var konsekvent, tillåt aldrig att hunden drar i kopplet eller smiter från din sida!

Belöna när hunden gör rätt, mycket!

Träna bara då du orkar, har tid och lust –bor du så att hund måste vara kopplad då ni är ute så se till att du orkar, vill och kan vara konsekvent då ni är ute!

Tänk enkelt, hundar är raka och enkla i sitt sätt att kommunicera, se till att vara likadan!

Lycka till och jag hoppas ni får många sköna promenader!!

Gå fint texten är skriven av Louise Abrahamsson. All användning av denna text måste först godkännas av författaren. Önskar du kopiera eller publicera hela texten eller delar av den så maila först en förfrågan till: rocky.emma@telia.com